11 september 2001

Jag var 17 år, bodde hemma fortfarande. Hade just börjat mitt ”nya” liv vilket bestod i en total förändring av klädstil, hårfärg, musiksmak, vänner. Jag hade börjat 2:a året på gymnasiet och varken klasskompisar eller lärare kände igen mig, trodde jag var ny på skolan.

Jag satt tillbakalutad framför datorn och surfade och slötittade på TVn när bilderna visades, 2 flygplan körde rätt in i 2 enorma byggnader.

Från undervåningen hör jag min mor och storasyster utbrista ”de flög in i World trade center!”. Jag la ingen större vikt i det, jag surfade vidare.

Under flera dagar var det här det stora ämnet som diskuterades i skolan, på lektioner, på raster, vid lunchbordet. Och jag hängde inte riktigt med. Vad var den stora grejen? Varför brydde sig folk? Varför var detta så sjukt hemskt?

Jag läste inte några tidningar, kollade på nyheterna enbart när jag befann mig i TV rummet samtidigt som pappa (som är någon typ av nyhets-junkie och alltid frågar ”när börjar nyheterna?” ), jag hade inte koll på vad som hände i världen. Och det upprörde folk.

Nu 10 år senare, när jag är 27 och anses vara ”vuxen” kanske det faktumet borde ha ändrats. Men nej. Jag läser Metro när jag har tråkigt, tittar på nyheter på TV när jag kollar på söndags-filmen på TV4 (vilket knappt händer) eller när jag sover över hos mina föräldrar, då får man nyheterna på köpet pga pappa.

Folk runt omkring mig pratar om Libyen, Oslo, folk som försvunnit, blivit mördade. Jag har 0 koll. Även om det låter sjukt så får jag nog säga att jag ofta håller med om termen ”Ignorance is bliss”.

Vem mår bättre av att veta allt det dåliga som händer i världen?