Skall snart ta cykeln och trampa iväg till jobbet. Men tänkte av någon anledning att jag skulle skriva ett litet inlägg här först
Idag sticker ishtar till Japan. Jag kommer vara ensam hemma i 2 veckor. Hur fan skall det gå undrar jag? Kommer jag svälta ihjäl med tanke på att det är ishtar som sköter allt kring maten här hemma? Det är ju knappt så att jag klarar frukosten själv Nä, det kommer nog gå bra.
Slutar tidigare på jobb idag än annars, mycket trevligt Skall ta mig till Kungälv, ev. gå på lite marknad och sedan skall våren sjungas in.
2005 gick jag på en folkhögskola i Göteborg. Det var en jävla kass skola och jag lärde mig egentligen ingenting. Men… det året jag spenderade där gav mig i alla fall en tankeställare.
En dag satte lärarna upp papper över en hel vägg. Vi och de skulle rita det viktigaste i våra liv, det som spelade roll, det livet cirklade kring.
Jag ritade ingenting. Dels för att jag är kass på det men också för att jag inte kunde komma fram till vad som var viktigast i mitt liv. Jag hade ingen aning om vad mitt liv cirklade kring… hade det någon mening över huvud taget?
En av lärarna ritade sig själv. Inte en liten fjuttig bild av sig själv utan en stor och vräkig när hon satt på en motorcykel.
När alla hade ritat klart skulle vi förklara vad vi ritat och varför. Folk hade ritat kameror, hästar, hjärtan, blommor… så kom vi fram till lärarens stora och vräkiga bild av sig själv. Och utan att skämmas säger hon ”mitt liv cirklar kring mig. Jag är det viktigaste i mitt liv. Jag älskar min mor som är döende, jag älskar min man och mina barn. Motorcykeln är jättekul. Men det är jag som har huvudrollen i mitt liv, ingen annan.”
Andra i klassen tyckte att hon var ego… självgod. Mig gav det en tankeställare.
Jag skulle vilja ha det tänket, att jag är den som är viktigast i mitt liv. Men jag tror inte jag kommit dit, och kommer nog aldrig göra.
Jag tar hand om disken, jag tar hand om soporna trots att detta är något av det äckligaste jag vet. Jag håller koll på tider, prylar… jag är den som har koll och vet.
Jag är för snäll för mitt eget bästa. Man kan i stort sett be mig om vad som helst och jag säger inte nej, jag säger inte emot. Men… de gånger jag gör det får jag höra att jag är ego och bortskämd.
Jag vill ha huvudrollen i mitt liv, men det känns inte som om det är OK.
Är på jobbet just nu, vad annars. Sitter och lyssnar och tittar på ett seminarium via nätet. Det handlar om Google Analytics. Riktigt intressant faktiskt.
Känns som om det finns hur mycket som helst att lära sig när det gäller Google. Men en sak ve jag i alla fall; deras tjänster är grymt bra
Jag dreglar inte… inte än. Men jag funderar på om ev. pulsen ökar lite lite? Jag ser i alla fall jävligt mycket fram emot 30 juni. Funderar på om jag skall vänta ett par extra dagar för att slippa alla fjortisar, är det kanske värt? Vi får se då.
Nämnde i det förra inlägget att jag åtagit mig projektet att scanna familjens negativ. Det är icke en liten samling negativ kan jag meddela.
I skrivande stund har jag scannat in 475 bilder, och det är som en fis i vinden, en spottloska i havet. Jag har fått 2 stora plastbackat och 2 mindre lådor, ser ut som skolådor. Har inte ens kommit igenom hälften av en av de små skolådorna.
Misstänker att detta projekt kommer ta en helt evighet upphöjt i 2. Men, detta är ingen klagan, oh nej. Jag gillar jobbet.
Det är kul att se bilder på farmor och farfar. Farfar som jag kommer ihåg så jävla tydligt trots att han dog 1991. Farmor som dog förra året som då var skrynklig som ett russin. På bilderna från 70-talet är hon kanske inte slät, men inte alls så rynkig som när jag såg henne sist.
Mamma har precis kommit in i pappas liv. Det är 1976 och pappa har två små barn. Mamma har rött läppstift och enorma uggle-glasögon. Det festas och busas men är ändå flest bilder på mina äldsta syskon som vid den här tiden är 4 och 6 år gamla. Pappa har köpt ny systemkamera och det är ett helt annat skärpedjup i bilderna än från tidigare rullar.
Det är intressant att se. Även om jag inte var född då, nej, jag var inte ens påtänkt, så är det så jäkla kul att se, att ändå känna igen de personer som har blivit avbildade. Att det dessutom uppskattas något enormt av min familj, det värmer i själen. Det känns bra att göra något som är kul både för mig och för andra.
Igår firade vi syrran Annelie som fyllde 30 i fredags.
Hela familjen + moster träffades hemma hos mamma och pappa. Vi började med att åka upp till sommarstället. Annelie visste att vi skulle dit och att vi skulle plocka vitsippor. Vad hon inte visste om var att vi dessutom skulle käka prinsesstårta ute i skogen. Vi hade med oss sittunderlag, filtar och den stora picknik-korgen. vi slog oss ner mitt ibland blåsipporna, proppade i oss tårta och njöt av det fina vädret.
Vi åkte tillbaka till föräldrarna och vilade lite. Sedan blev det presentöppning. Annelie fick en massa fina grejer, bland annat en ny plånbok, ett förkläde, en kaffekvarn och kardemummakärnor
Efter en riktig god middag (smörgåstårta för de andra, hemmagjorda vårrullar och ris för mig) tittade vi på negativ som jag scannat in.
Kanske inte skrivit det här, men jag har antagit projektet att scanna in familjens negativ. Det är en hel del och igår tittade vi på 369 bilder som jag har scannat än så länge. Det var mycket uppskattat och huset fylldes av glädje och nostalgi. Härlig känsla
Nannica who?
Namn: Annica Ålder: 26 Bor: Göteborg Äkta hälft:ishtar Gillar: Pyssla, Baka, Bloggar, Djur, Växter, Övningskörning, Musik, Film osv. mm. etc.
Skall ta mig till Kungälv, ev. gå på lite marknad och sedan skall våren sjungas in.
Senaste kommentarerna