En av få dagar

Jag har inte haft en riktigt dåligt dag sedan 29 juni.

29 juni sa jag upp mig på mitt jobb. Det kändes bra och hemskt på samma dag och jag har aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Allt bli så jävla osäkert utan ett jobb, tänk om allt skiter sig?

Sedan dess har livet rullat på och verkligen inget har gått fel. Skolan rullar på, jag har kommit långt med övningskörningen, extrajobbet börjar imorgon och det skall bli kul, familjen är underbar och snart kommer syrrans bebis, jag har kört igång en av mina största hobbies igen (akvarium). Livet leker och det är helt jävla underbart.

Men idag har jag börjat tvivla, på nästan allt.

Är livet verkligen så jävla gött? Är extrajobbet sådär fantastiskt som jag fått för mig? Skall det verkligen bli kul med en liten dregglande klump som man måste beskydda från allt? Kommer jag verkligen klara körkortet så galant som jag tror? Var det verkligen bra att ställa ett akvarium med 15 liter vatten på skrivbordet?

Jag tvivlar, tvekar, funderar. För dagen har jag kommit in i en svacka där verkligen ingenting är kul. Skulle just nu hellre vilja vara 5 år och slippa ta eget ansvar. Det var så mycket lättare när andra bestämde allt; vad man skulle ha på sig, vad man skulle käka till middag, vad man skulle göra under dagen.

Är det mitt sanna jag som för en stund tittar fram, eller är det bristen av solljus som talar?