En tand mindre

Gick upp tidigt tidigt idag. Kl. 06:17 klev jag upp ur sängen. Det var ett tag sedan. Gjorde det ett par gånger i december pga körskolan men innan dess har jag inte varit uppe så tidigt på flera år

Vid 06:55 så klev jag på bussen. Var inte mycket folk på den kan jag säga! Nästan tomt!

Vid 07:25 var jag sedan inne i väntrummet i tandläkaren. Jag satt där och funderade lite och kom fram till att det var riktigt bra att jag inte hade tandläkarskräck.

07:42 ropade de in mig. Fick sätta mig i stolen och de började med att ta en röntgenbild på min visdomstand. Förra gången höll jag på att kräkas för hon var så jäkla långt in i munnen! Men nu gick det bra. Obehagligt, men bra.

Sedan var det dags för bedövning. Först lite salva, sedan 2 sprutor. Börja jobba lite med tanken men aj, det gjorde ont. 1 spruta till, fortsätta. Aj, det gör fortfarande lite ont. 1 spruta till, nu gick det fint.

20 min senare trycker hon in vadd i munnen på mig och ber mig bita ihop. Det kommer blöda en stund så vadden skall vara i munnen i 20 minuter, sedan får jag inte dricka, äta eller skölja munnen på 2 timmar.

Bland instrumenten framför mig ligger min blodiga tand. Fan vad gött att bli av med den. Jag pratar med tanläkaren, ställer lite frågor osv. Känns konstigt att inte känna hälften av munnen… känns konstigt att prata, jobbigt att svälja. Men det funkar.

När jag går ut ur kontoret sitter jag en stund i väntrummet. Känner mig lite skakis, lite som när jag klarade min uppkörning. Så jag sitter där lite och tar det lugnt, har ju inte brottom.

När jag hoppar på spårvagnen sätter jag hörlurarna i öronen och kör igång spotify. Har ingen känsel i höger öra. Jag hör att jag har den lilla öronsnäckan i örat, men jag känner den inte. Gnuggar mig lite i ögat, jag är trött. Har ingen känsel under ögat heller.

Så har jag då dragit ut en tand. Det gick fortare och var mindre smärtsamt än vad jag trott… men nu får jag nöja mig med flytande föda ett par dagar, för att öppna munnen och faktiskt tugga på något, det gör för ont