Fack-samhället
28 september 2011, 12:09 | Taggar: Funderingar | 2 kommentarer »Dela på Facebook
Det är sjukt viktigt att du hör hemma nånstans. Du kan inte vara ensam och inte passa in. Nånstans måste du tillhöra.
Rik
Fattig
Tjock
Smal
Hårdrockare
Popsnöre
Glad
Ledsen
Nattuggla
Morgonpigg
Homo
Hetro
Det är av yttersta vikt att du vet din plats, men du får inte välja själv, det gör någon annan åt dig.
Det är den här delen av världen som jag inte förstår, som jag inte lyckas greppa.
När jag var 17 år placerades jag i ett fack, jag vet fortfarande inte vad det har för namn. Människor gjorde en bedömning av mig utifrån mitt utseende i kombination med min personlighet. Och för vissa finns jag fortfarande i det där djävla facket trots att det nu har gått 10 år och jag är någon helt annan, både till det yttre och inre. Men någonstans är det viktigt för människor att ”veta var de har mig”, veta var jag hör hemma.
Men jag vill inte bo i en liten låda där jag är begränsad till det som lådan innehåller. Jag vill plocka från andra lådor, bestämma själv, göra som jag vill, vara den jag vill.
Jag är synthar-tjejen som älskar Hello Kitty, som trots min passion för växter nästan tar död på mina orkidéer varannan vecka, som bakar sjukt goda kakor, som mer än gärna sitter och virkar, som får lite pirr i själen när jag tittar på en riktigt bra vampyr-film och som älskar känslan av en rakad skalle mot fingertopparna. Det är jag, eller i alla fall delar av vem jag är. Vilket fack passar jag in i?
Synthare?
Tant?
Nörd?
Var hör jag hemma? Spelar det egentligen någon roll? När kommer jag få rätten att välja fack själv? När kommer jag få rätten att vara fack-lös?
Läste att våra hjärnor är konstruerade så, att vi stoppar in allting, inte bara människor i olika fack. Detta för att effektivisera…typ vi har lärt oss hur man använder ett glas för att dricka ur…när vi sen stöter på en kopp stoppar vi snabbt in den i samma fack som glas…och kan därmed fatta direkt att man kan använda den till att dricka ur och hur man gör detta….helt utan att ens prova.
Hjärnan jobbar på samma sätt vad gäller människor…när vi träffar någon ny kategoriserar den personen i enlighet med våra erfarenheter av ”liknande personer”. O det blir inte alltid så bra…men asbra att vara medveten att detta sker när man träffar människor…dock är det inte helt hopplöst vi har förmåga att lära om:)
Fast många verkar ju inte ha förmågan att lära om, tyvärr.