2011 – listan

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Blev gravid och födde barn

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag tror inte jag gav några löften

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
En ny bekantskap blev mamma på julafton. Två tjejer från grundskolan fick barn, tvillingar i båda fallen.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej.

5. Vilka länder besökte du?
Räknas Sverige?

6. Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012?
Nej.

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
13 december, dagen vår underbara dotter föddes.

8. Vad var din största framgång 2011?
Måste väl ha vart Kitty.

9. Största misstaget?
2011 var nog ganska misstags-fritt.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Har väl haft en eller två förkylningar

11. Bästa köpet?
Alla barngrejer kanske.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Bebisen tror jag

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Känns som om Kitty kommer upp väldigt många gånger så här väljer jag nog 3 april då jag gjorde 2 grav-test som visade positivt.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
kopplar sällan musik till ett helt år sådär. Men kanske kommer koppla Lille Katt med att jag var gravid.

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag grät nog mer 2011 än tidigare år, men det hade nog att göra med massa hormoner i kroppen. Men generellt var jag nog gladare.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Inget, 2011 kändes väldigt välbalanserat när det gällde händelser.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Sprungit till bussen som höggravid, det gjorde ont.

18. Hur tillbringade du julen?
Först kom svärmor hem till oss för att dela ut klappar och titta på Kitty. Efter det åkte vi hem till mina föräldrar där det också delades ut klappar och tittades på Kitty.

19. Favoritprogram på TV?
Har blivit massa TV-tittande, främst nu i slutet på december. Men tittar ju mest på filmer.

20. Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Nej.

21. Bästa boken du läste i år?
Förutom alla gravid- och barnböcker har jag bara läst en enda roman; Att leva och dö som Joe Strummer.

22. Största musikaliska upptäckten?
Njae, enstaka låtar bara.

23. Något du önskade dig och fick?
Ja

24. Något du önskade dig men inte fick?
Nej

25. Årets bästa film?
Limitless var bra. Och jag gillade Breaking Dawn del 1.

26. Vad gjorde du på din födelsedag?
Födelsedagen var nog nån gång mitt i veckan så kanske inte så mycket. Firade den på en helg med fest där en vän spydde i min soffa och på väl valda delar i mitt hem. Suckade över folk som drack för mycket och försvarade en vän som inte ville dricka alls.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Kanske att ha en personlig BB-tant hemma som man kunde frågat grejer när Kitty är otröstlig eller när man undrar ”skall det vara så…?”

28. Hur skulle du beskriva din stil?
Bekväm. Många långa tröjor, typ tunikor. Tight också.

29. Vad fick dig att må bra?
I mina svackor var helt klart Ishtar bästa stödet.

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Många!

31. Vem saknade du?
Ingen som jag kan komma på just nu.

32. De bästa nya människorna du träffade?
Tjejerna i min gravid-grupp! Snart är vi alla mammor.

Vår underbara tjej

Känns som om allting går lättare och lättare. Kitty har oftast en episod per dygn då hon sover 5-7 timmar, vilket är härligt. Amningen funkar väldigt bra vilket är härligt. Kitty går upp i vikt och när BVC var här i onsdags hade hon nästan kommit upp i sin födelsevikt.

Mina egna fysiska besvär börjar kännas bättre också. Har fortfarande ont i bäckenet och i klippet i underlivet men inte så mycket att jag vill ta värktabletter.

Just nu ligger vår lilla tjej och sover. Jag och Ishtar är lite tveksamma till om vi skall lägga upp bilder på vår dotter på nätet, därför har hon inte gjort någon entré i bloggen. Men, en hand-bild kan jag bjuda på i alla fall

Det nya livet

Jag var gravid i 40 veckor. Tror inte att jag nånsin under de veckorna fattade att jag och Ishtar faktiskt skulle ha barn, att det låg en liten bebis inne i mig. Det gick liksom inte in.

När vattnet gick så fattade jag inte riktigt att det var dags, att bebisen ville ut.

Nu när lillan har varit här i 1 vecka och 2 dagar så förstår jag fortfarande inte att vi är föräldrar. Är hon verkligen vår dotter? Är det här början på vårt nya liv?

Allt känns bara jäkligt underligt. Det känns bra och vår dotter är helt underbar men det är fortfarande väldigt underligt och ganska overkligt.

Jag hade räknat med att mina boobs skulle svullnat upp till dubbla storleken och göra ont som satan. Det har dock inte hänt. Fick en liten ”klump” i ena tutten som nu börjat försvinna och bröstvårtorna blir såklart ömma av allt sugande. Men annars är det inga konstigheter med tuttarna.

Nått jag inte räknat med var de fysiska problemen som uppstått för mig såhär efteråt. Hur jobbigt allting är som handlar om underlivet. Men kanske framför allt hur lite folk verkar bry sig.

Har lite bekymmer med klippet i underlivet och har idag ringt till 5 olika ställen för att få råd/hjälp och de slussar mig bara vidare. Förlossningen säger att jag skall ringa MVC, MVC säger att jag skall ringa Antenatal, Antenatal sa att jag skulle ringa min vårdcentral. Tröttnade och ringde BB som sa att jag skulle ringa igen imorgon (ringde vid 21 på kvällen). Ringde sjukvårdsupplysningen som sa att jag måste kontakta MVC för att bli undersökt.

Som gravid får man hur mycket hjälp som helst. Lite ont i magen och man får tid direkt på rätt ställe. Men nu känner jag mig lämnad åt mitt öde.

Denna frustration i kombination med alla hormoner som rusar runt i kroppen gör att jag under kvällen grinat och grinat och grinat lite till.

I sånna lägen är det väldigt skönt att jag har en väldigt bra man. Ishtar är bäst på kramar, bäst på att stötta och trösta och erbjuda hjälp.

Förlossningsberättelse

13 december kl. 02:13 låg jag i min säng och försökte sova. Det gick absolut inte. Bebisen i magen sparkade som en liten galning! Jag plockade fram min mobil och postade följande på Facebook:

Asså bebis, om du inte vill komma ut kan du väl i alla fall ligga still? Är det för mycket begärt?

Efter det fick jag 2 värkar som kändes som mensvärk, förvärkar antog jag helt enkelt. Sedan en 3:e värk som kändes mer, ganska mycket mer men ändå inte såpass mycket att jag tolkade det som annat än förvärk. Men jisses vad fel jag hade!

Nån gång mellan 02:30-02:45 så får jag en underlig känsla i underlivet. Det känns som om något liksom glider ur mig. Så fort som möjligt reser jag på mig men det kom ändå lite i sängen; vattnet gick. Det var inte direkt lite vatten som kom, skvalade ganska rejält. Hade inte räknat med det alls då de under föräldrautbildningen sagt att det är ovanligt att det kommer mycket på en gång när vattnet går, det är vanligare att det börjar sippra.

Stod bredvid sängen halvt i chock ett par sekunder innan jag tog mig till badrummet och satte mig på toaletten eftersom det fortsatte rinna vatten. Började ropa på Ishtar som låg och sov men han vaknade inte. Placerade ett stort badlakan mellan benen och gick och väckte honom.

Du måste vakna nu, vattnet har gått!

Jag har nog aldrig sett min man lika förvirrad som han var då. Helt rödsprängd i ögonen av trötthet och förvirrad i sitt nyvakna tillstånd. Jag satte mig på toaletten igen och bad honom torka upp den lilla sjö som bildats bredvid sängen.

Vi ringde in till förlossningen. De ville veta om värkarna kommit igång och vilken färg det var på fostervattnet som kommit ut. Barnmorskan bad mig ta ett par värktabletter och gå och lägga mig och sedan åka in till Antenatalavdelningen på Östra Sjukhuset vid 8-9 på morgonen. Så jag tog värktabletter och lade mig igen. Men gick det att sova? Nej. Efter ca 30 minuter kom värkarna igång. De gjorde ganska ont men inte så att det kändes väldans jobbigt på något vis.

Vid 04:40 hade jag värkar med 3-5 minuters mellanrum och varje värk fick mig att må skit. Kändes som om jag skulle svimma! Vi ringde in till förlossningen igen som rådde oss att åka in. Så, vi packade ner det absolut sista i BB-väskan och gick ner till bilen. Vi gjorde som vanligt och gick genom källargången till garaget. Visade sig att man tydligen inte kan komma in i garaget från källaren klockan 5 på morgonen. Fick lite lite panik att vi inte skulle komma in över huvud taget men det gick att komma in i garaget om man tog vägen från utsidan huset. Ishtar fick köra riktigt försiktigt varje gång jag fick en värk, minsta gupp gjorde smärtan så enormt mycket värre. Tror att han ibland var nere på 10 km/timmen.

05:15 var vi framme vid förlossningen på Mölndals sjukhus. Vi fick komma in i ett undersökningsrum och jag blev kopplad till en maskin för att mäta CTG. Blev informerad om att det skulle ta ca 20 minuter innan mätningen var klar. Efter 1 timme var mätningen fortfarande inte klar. Bebisen inne i magen flyttade på sig så de fick inte fram de värden som de ville ha, så det var bara att stanna kvar inne i undersökningsrummet. Blev flertalet gånger informerad om att det bara skulle ta en liten stund till innan mätningen var klar. Vid 8-tiden kom en ny barnmorska som skulle ta hand om oss. Hon frågade mig om jag gått på profylaxkurs för hon tyckte jag andades så bra. Men nej, ingen profylax här.

När klockan blivit ca 09:15 hade de fortfarande inte fått de värden från CTG som de ville ha. Bebisen hade en ojämn kurva och ”toppade” inte vid värkarna som de normalt skall göra. Vid 09:30 fick vi ett förlossningsrum och jag fick lite värktabletter för att underlätta smärtan.

Kl. 10:15 blev jag undersökt och jag var öppen 2 cm. De satte samtidigt en elektrod på bebisens huvud och hoppades på ett bättre resultat på CTG. Jag började använda lustgasen och upplever bästa (och enda) ”fyllan” sedan nyårsafton. Frågar om möjlighet att få ryggbedövning men är öppen för lite, 3-4 cm öppet skall det vara.

Kl 11:20 tar de blodprov på bebisen eftersom CTG fortfarande är ojämn.

Vid kl. 14:00 tas ytterligare blodprov på bebisen, vid värk är jag öppen 4 cm så jag ber om ryggbedövning. Det diskuteras att ev. sätta in värkstimulerande dropp pga bebisens ojämna kurva och att det går så långsamt. Vid 14:30 tackar barnmorskan Eva för sig, hennes pass är slut och jag får ett nytt ”team”; en ordinarie barnmorska och en barnmorskestudent vid namn Eivan. Eivan är supertrevlig och tar väl hand om oss. Hon har en annan kvinna att ta hand om samtidigt som mig men lämnar över den andra kvinnan till en annan barnmorska så att hon bara har mig. Jag minns inte varför men kanske var det pga bebisens ojämna kurva.

Kl. 15:00 kommer narkosläkaren in till oss och jag får ryggbedövning. Hon lägger den när jag sitter upp och tydligen sitter jag helt snett. Eivan får hjälpa mig att hitta rätt position. Jag minns att narkosläkaren var imponerad över hur lugn jag var, hon berömde mig och sa att hon hade förväntat sig mer skrik från mig under värkarna. Vid 16:20 får jag värkstimulerande dropp eftersom värkarbetet minskat pga bedövningen. Värkarna kommer igång igen, de gör inte direkt ont utan känns snarare som ett väldigt stort tryck neråt, som om jag skall bajsa på mig ärligt talat.

De tar blodprov på bebisen igen och höjer det värkstimulerande droppet. Jag använder lustgasen samtidigt som jag har ryggbedövning. Den ger en härlig känsla främst efter värkens topp, ger en lite berusad känsla. Jag fick dessutom lite ljud-hallucinationer. Pga lustgasen var det ventilation igång i rummet som lät ganska mycket och ljudet av den blev helt förvrängt när jag hade andats lustgas en stund, det lät som kass technomusik.

Här har jag både ryggbedövning och lustgasen beredd

Värkarna fortsätter och kroppen börjar trycka på, kan inte styra kroppen alls utan den pushar på som bara den. Får testa lite olika ställningar, ligger jag på sidan så blir bebisen CTG lite sämre, får ställa mig på knä i sängen och hänger med överkroppen över huvudändan som är uppvinklad.

Kl. 21:45 tar Eivans pass slut och jag får en ny barnmorska och ny barnmorskestuderande. Ännu en Eva som ordinarie och Anna som studerande. Värkstimulerande dropp ökas och jag får byta ställning igen tills de hittar en där bebisen får så bra CTG som möjligt. Den är dock fortfarande ojämn så 22:10 tas ytterligare blodprov på bebisen. I samband med blodprovet låter Eva mycket glad.

Nu kommer bebisen!

Några minuter senare börjar krystvärkarna. Pga blodprovet som togs på bebisen ligger jag i gyn-ställning. Något som kanske inte är det bekvämaste för mig men bäst för alla andra, både bebis och barnmorskor och läkare som är inne i rummet. Eva instruerar mig hur jag skall göra vid krystvärkarna och tar lustgasen ifrån mig. Här blir jag riktigt förtvivlad och ber om att få behålla lustgasen, men nej, jag behöver vara klar i huvudet när jag har värk, jag får dock använda lustgasen mellan värkarna.

Jag känner hur bebisens huvud kommer längre och längre ut för varje krystvärk. Både Eva, Anna och läkaren som befinner sig i rummet hejjar på, säger fraser som bara lite till och liknande. De beslutar att klippa mig för att få ut bebisen snabbare, så bedövning läggs och jag får veta att de klipper samtidigt som jag har värk. Här vill Eva att jag verkligen tar i för kung och fosterland så hon bokstavligen talat hotar mig för att ge pepp.

Tar du inte i ordentligt nu så tar vi fram sugklockan!

Så jag klämmer på allt jag kan. Hotet skrämmer mig inte direkt men när jag läste på inför förlossningen så har jag förstått att sugklocka vill man som föderska undvika. Varför vet jag inte riktigt men jag vill inte riktigt ta reda på det heller.

Kl. 22:40 kommer bebisen äntligen ut! Hon är väldigt slö, de håller henne upp och ner och gnider henne hårt över ryggen för att få igång andningen. Vi hade önskat sen avnavling men pga att hon är så slö gör de redo att klippa den tidigt om de behöver springa iväg med henne för att få igång andningen. Men andningen kommer igång och hon börjar skrika. Så de tar blodprovet från navelsträngen och sedan tar de bort klamparna så att flödet kommer igång igen. Efter en stund känner Eva på navelsträngen, den har slutat pulsera så de klampar av. Ishtar får frågan om han vill klippa men tackar nej så det gör Anna efter att ha frågat 2-3 ggr om Ishtar är säker på att han inte vill.

Moderkakan kommer ut ungefär 15 minuter senare, den liksom bara glider ur. Det känns nästan som när vattnet gick. Anna meddelar att den är hel och fin. Jag får ligga kvar i gyn-ställningen en bra stund medan Anna kontrollerar eventuella bristningar och syr ihop klippet med Eva som en vakande hök över sin axel.

Vid 3-tiden på natten körs vi in till BB och jag och Ishtar får ett stort rum helt för oss själva.

Trots Kittys ojämna kurva under hela förlossningen så kände jag mig hela tiden lugn över att allt skulle gå bra. Det var först när hon faktiskt var ute som jag blev lite orolig. Frågade Ishtar om hon hade alla fingrar och tår samt om hon hade gomspalt. Men allt var fint och hon fick fin färg på huden ganska snabbt också.

Det gör ont att föda barn, det skall jag inte förneka. Men redan nån timme efter att hon kommit ut började det minnet blekna.

Fjärde advent

Idag är det fjärde advent, om 1 vecka är det julafton. Helt galet vad tiden går fort, speciellt när man har en liten bebis!

Jag och Ishtar sitter i vardagsrummet och myser med Kitty.

11-12-13 22:40

Något som verkar funka bra för att få bebisar att vilja komma ut är att klaga på Facebook över att de hellre sparkar i magen än kommer ut

Det var precis det jag gjorde vid 2 på natten 13 december. Ca 30 min senare gick vattnet, det verkligen forsade!

Skall skriva ihop en liten förlossningsberättelse när jag orkar och hinner men lite info kan ni få redan nu

Från att vattnet gick till att vår lilla tjej var ute tog det nästan prick 20 timmar, allt gick bra. Hon vägde 4120 gram och måttbandet visade 53 cm.

Vi är fortfarande kvar på BB men planerar att åka hem idag.

Vi har gett henne namnet Kitty och är lite extra nöjda med att hennes personnummer är 11-12-13

Gjort om lite

Jag har gjort om lite här i bloggen. Basen är samma tema som innan men ändrat lite färger och sidhuvudet.

Känner mig väldigt nöjd. Inspirationen kommer från endenise.se (det är en asbra blogg)

BF +2

Åh lilla lilla bebis kom ut snart!

Hade beräknad förlossning i lördags enligt rutin ultraljudet som vi var på när jag var i vecka 20. Men kom det nån bebis i lördags? Nej.

Det är helt klart en majoritet som tror att bebisen kommer imorgon, på Lucia. Det vore ju sjukt coolt om ungen fick personnummer som börjar på 11-12-13, men vågar man hoppas på att den lilla krabaten tittar ut imorgon?

Bjuder även på en liten sammanställning av (de flesta) magbilderna!

Men nu skall jag och magen ta oss till Netto, vi är sugna på läsk!

Lite julgodis får man ju fixa

Åh, jag är så seg på det här med att blogga nu. Jag skyller på att jag är gravid!

Men, i alla fall. I fredags gjorde jag ischoklad. Det är mumma det! I vanliga fall så är jag en jul-crazy människa som gärna pyntar, bakar och fixar. Men i år så orkar jag inte. I år har jag inte plockat fram den rosa granen och det står inte en enda adventsljusstake i våra fönster.

Men lite får man ju fixa, lite julstämning får man ju ha

Gjorde ischoklad på både vit choklad och mjölkchoklad. För mig är favoriten den vita. Riktigt mumsigt att kunna gå och ta en lite då och då