Köpte en liten bok till bebisen. En sån där fyll-i-bok. Läst en del om just denna i en mängd olika bloggar och den verkade vara så rolig så jag kunde inte låta bli att beställa den 
Får väl se om man kommer ihåg och hinner fylla i den också! 
Så går ytterligare en dag mot sitt slut, vilket också innebär att vi kommer en dag närmare till att få träffa bebisen. Jag längtar, av flera olika anledningar.
Idag var det besök hos barnmorskan som gällde, är i vecka 37 +3. Mamma hintade för några veckor sedan om att hon gärna följer med mig när jag skall till barnmorskan, så detta besök hade jag sett till att vara på en onsdag då mamma är ledig på jobbet.
Mamma och pappa kom och hämtade mig så åkte vi till mottagningen tillsammans. Det var riktigt skönt att slippa ta bussen får jag säga. Får ju sammandragningar oftare nu och speciellt när jag åker i en ryckig buss.
Förutom barnmorskan Helena så var det även en barnmorskestuderande med (det fick jag ju säga ok till innan så klart).
Vi pratade lite allmänt om hur allt är. Jag har ju tröttnat på att vara gravid nu, det är riktigt jobbigt att inte kunna göra saker som man brukar, att behöva gå på toa så ofta, inte sova ordentligt på nätterna, vara trött och sådär. Det är absolut inte olidligt, men det hade varit skönt att vara sitt ”vanliga jag” igen när det gäller de fysiska bitarna.
Det togs lite prover; järnvärde, blodsocker, blodtryck. Samt att magen mättes, de kände efter hur bebisen låg och vi fick lyssna på hjärtat. Fint 
Allt såg bra ut. De värden jag kommer ihåg är följande;
Järnvärde: 129
Blodsocker: 7,6 (ca 1 timme efter frukost)
Viktuppgång: +11 kg
SF-mått: 37
Hjärtljud: 150
Kommer inte för mitt liv ihåg mitt blodtryck, men det var bra i alla fall. Bebisen låg fixerad med huvudet neråt, samma som förra gången. Fick även frågan om jag känner ett större tryck neråt nu, som om jag har ”en kokosnöt mellan benen”, men nej, jag har inte en kokosnöt mellan benen 
Det enda tryck jag känner är när jag går från sittande/liggande till stående, då blir jag hysteriskt pinkenödig direkt.
Så skrev vi ihop en liten förlossningsplan. Den kommer finnas med i min journal så att de som jobbar på förlossningen när det blir dags kan gå in och läsa den. Skrev lite om smärtlindring som jag vill använda, att jag vill bada, att jag vill ha sen avnavling, att ishtar vill sova över om det finns plats på avdelningen och liknande. Jag kommer även skriva ihop ett förlossningsbrev själv och ta med, är redan saker jag kommit på att vi glömde ta upp. Skall komplettera vid nästa BM-besök men bebisen kan ju faktiskt komma innan dess.
Efter besöket hos barnmorskan åkte vi tillbaka hem till mig och fikade, riktigt trevligt. Har nu käkat min första lussekatt. Har efter detta varit helt slut hela dan, fick gå och lägga mig en stund och sov i ca 2,5 timmar! Helt galet.
Idag säger vi hej då till vår gulliga lilla bil! Den har varit perfekt som första bil får jag säga. Underbar att köra, lagom storlek, lagom billig i soppa
Men, nu kommer snart bebis och då räcker inte denna lilla bil till. Så idag skall vi lämna in vår
Volvo C30 och hämta ut en Volvo V70 
Kommer bli hur bra som helst
Så gick man då in i vecka 38. Tycker bebisen kan komma ut snart!
Men vad har då hänt sedan sist. Inte så mycket. Igår tog det mig ca 30 minuter innan jag lyckades komma upp ur sängen. Jag sover ganska länge, gärna 13-14 timmar per natt. Fast, jag sover ju inte hela natten. Jag är uppe och springer på toa en del Sedan tar det förbaskat lång tid att somna när man har en liten i magen som icke ligger still!
Men jag ser fram emot att få träffa den lilla människan!
Är beräknad till 10 december och det är första barnet. Skall man följa statistiken så kommer jag ju gå över tiden, men hoppas inte!
När tror du bebisen vill komma ut?
Sista dan i vecka 36. Imorgon går vi in i vecka 37 och bebisen får komma när den vill!
Min mor hade efterlyst lite bilder där Ishtar och jag poserar tillsammans nu när jag är stor som ett hus. Och varför inte passa på att fixa det när vi skulle hem till syrran där man kunde få lite assistans! Ishtar tyckte att vi på en bild skulle posera som Mr. och Mrs. Smith och det är den bilden som blev bäst.
Yes, så seriösa är vi
Vill även passa på att säga grattis till syrrans son Chris som fyllde 1 år igår. Det firades idag med tårta och presenter.
Syrran och hennes kille överraskade oss andra rejält! På en av tårtorna som dukades fram stod det ”Vi har förlovat oss”. Grattis grattis till Angelica och Mattias!
Är fortfarande en del grejer jag vill få klart innan bebisen kommer ut ur magen. Dels har jag inte virkat klart filten ännu, men det är inte så mycket kvar där.
Dessutom har jag gett mig på att sy ett lapptäcke!
Köpte en massa färdiga lappar på Panduro Hobby. Orkade inte sitta och klippa själv Det som är kvar att göra nu är att sy på bakstycket, fylla med vadd, och sy ihop. Skall nog även sy lite genom alla 3 lager så att vadden inte korvar ihop sig den dan man bestämmer sig för att tvätta täcket!
Jag känner mig mer och mer som en farmor!
Det krävs lite knaprande av piller när man är på tjocken. Kommer väl få knapra lite piller även när bebisen kommit ut sedan men jag ser fram emot att slippa komma ihåg att ta tabletter varje dag. Även om det blir rutin på det så är jag sjukt dålig på att komma ihåg det! Har fått lägga in påminnelse i min mobiltelefon som går igång varje dag så att jag inte skall glömma
Är du lika kass som jag på att komma ihåg tabletter som skall tas?
Ishtars far kom hit ikväll på en fika. Mycket trevligt. Det diskuterades ny bil, TV, ljud och lite allmänt om teknik.
Han och Ishtar byggde dessutom ihop spjälsängen tillsammans och ställde den på sin plats.
Blev sjukt bra om man frågar mig. Nu skall den bara bäddas så är det klart för bebisen.
Känns ganska overkligt och underligt att ha en spjälsäng inne i sovrummet. Trots den gigantiska magen, rörelserna där inifrån, ultraljudsbilder, besök hos barnmorskan där jag får lyssna på bebisens hjärta… det känns fortfarande inte på riktigt. Kan inte riktigt förklara varför men det har inte riktigt gått in att vi skall ha barn. Jag och Ishtar skall bli föräldrar, någons mamma och pappa. Det är ju sjukt.
Tack till mannen som jobbar på Gulan (kiosk vid skolan) som plockade det jag skulle ha i kylen när jag inte kunde böja mig ner och ta det själv.
Tack till alla män på 60+ som mer än gärna ger sin sittplats till mig på bussen.
Tack till alla i klassen som ”är med på noterna” om att jag inte riktigt orkar.
Tack till alla i familjen Lundén som accepterar att jag inte är lika snabb och alert som vanligt.
Tack till Ishtar som hjälper mig med både små och stora saker; hämta nått att dricka, bär de tunga sakerna, hjälper mig att vända mig i sängen och kramar mig när jag behöver det som mest.
Jag är kanske inte så lätt att ha att göra med nu. Kanske är jag grinigare än vanligt, kanske är jag otrevlig, jag märker det inte. Men tack till er som orkar med mig ändå.
Ni andra…
… som inte låter mig sitta på bussen.
… som inte hjälper mig när jag inte kan själv.
… som inte accepterar att jag inte orkar lika mycket som vanligt.
… som inte förstår att jag är gravid i 9:e månaden och att det är sjukt tungt.
Ni borde skämmas.
Senaste kommentarerna