Respekten börjar försvinna

Som liten lärde jag mig att man skall respektera äldre och ta hänsyn till att de inte alltid är så pigga och allerta som vi unga är. På bussen skall man lämna sitt säte om det kommer en äldre, man skall vara trevlig, artig och bla bla bla.

Jag har inte alltid varit en lydig liten flicka men när det gäller mina mor- och farföräldrar så känner jag att det är människor jag respekterat… på riktigt. Nu när jag inte bor med mina föräldrar känner jag även inför dom att jag har väldigt mycket respekt.

Och kanske är det en självklarhet att man skall respektera folk som är äldre, klokare och visare än en själv. Men ibland börjar man fan undra.

Jag anser att man är värdig respekt när man respekterar andra… men det finns fan folk som inte är värda att respektera.

Idag när jag cyklade hem så cyklade jag på en gång- och cykelbana. Jag cyklar inte som en mes… jag trampar på hyffsat bra. Men när det blir lite trångt och jag får möte så är jag självklart vettig och saktar ner. Just idag stötte jag dock på lite problem och en rejäl olycka var inte långt borta.

På gång- och cykelbanan mötte jag ett äldre par. De höll varandra i handen. Mycket gulligt. Banan är ganska smal så jag saktar ner… man vet ju aldrig om de kommer snubbla eller om de är allmänt instabila. Men när jag är typ 10 cm framför dom… så börjar gubben skrika att jag inte får cykla där och han sträcker ut armarna så att jag inte skall komma förbi. Hade han varit lite lite bredare hade jag fått bege mig med cykeln ut i vägbanan och krocka med bussen som precis körde förbi.

Mindre jävla kul.

Nä… respekten börjar försvinna!