Scanna, scanna och scanna lite till

Nämnde i det förra inlägget att jag åtagit mig projektet att scanna familjens negativ. Det är icke en liten samling negativ kan jag meddela.

I skrivande stund har jag scannat in 475 bilder, och det är som en fis i vinden, en spottloska i havet. Jag har fått 2 stora plastbackat och 2 mindre lådor, ser ut som skolådor. Har inte ens kommit igenom hälften av en av de små skolådorna.

Misstänker att detta projekt kommer ta en helt evighet upphöjt i 2. Men, detta är ingen klagan, oh nej. Jag gillar jobbet.

Det är kul att se bilder på farmor och farfar. Farfar som jag kommer ihåg så jävla tydligt trots att han dog 1991. Farmor som dog förra året som då var skrynklig som ett russin. På bilderna från 70-talet är hon kanske inte slät, men inte alls så rynkig som när jag såg henne sist.

Mamma har precis kommit in i pappas liv. Det är 1976 och pappa har två små barn. Mamma har rött läppstift och enorma uggle-glasögon. Det festas och busas men är ändå flest bilder på mina äldsta syskon som vid den här tiden är 4 och 6 år gamla. Pappa har köpt ny systemkamera och det är ett helt annat skärpedjup i bilderna än från tidigare rullar.

Det är intressant att se. Även om jag inte var född då, nej, jag var inte ens påtänkt, så är det så jäkla kul att se, att ändå känna igen de personer som har blivit avbildade. Att det dessutom uppskattas något enormt av min familj, det värmer i själen. Det känns bra att göra något som är kul både för mig och för andra.

Även om det kommer ta en evighet