Snart börjar verkligheten

Sedan 13 december när Kitty föddes har jag och Ishtar varit i lite av en bubbla. Vi har varit hemma och slappat, gosat med Kitty, varit vakna på nätterna för att mata och trösta osv mm etc.

Verkligheten har liksom tagit paus. Vi har träffat lite folk då och då, gjort en del vardagsgrejer såklart. Men vi har ändå främst varit hemma och Kitty har varit i fokus.

Men snart kommer verkligheten starta igen. Ishtar börjar jobba på måndag och då får jag och Kitty klara oss själva på vardagarna.

Att ta hand om Kitty är inget problem, det skall jag nog klara av. Samtidigt blir det ju jobbigare när jag under dagarna får göra allt själv. Men den största förändringen blir nog att vara ensam, inte ha någon hemma att snacka med, skratta med, beklaga sig för. Det kommer få vänta till kvällen.

Mitt behov att röra mig utanför lägenheten kommer nog ökas, för sitta här hemma och häcka vill jag nog inte. Samtidigt som man vill skydda Kitty från alla intryck och bakterier i världen.