Yes, du läste rätt. 2011. Aldrig att jag kommer vara fit till beach 2010, så jag kör på ett mer realistiskt mål
Jag var på sats idag för jag funderade på om jag skulle börja träna där. Fick prata med en riktigt trevlig tjej som använder orden ”jag förstår” på tok för mycket! Men trevlig var hon. Jag fick mig en liten rundvandring och vi gick igenom schemat och till sist… den lilla prislistan.
Nu när jag sitter i vår varma lägenhet och har funderat lite på det här så har jag insett att sats är för dyrt. Jag har inte råd att träna där.
Största anledningen till att jag ville träna just där är att man får tillgång till simbadet som ligger i samma hus. Men det kanske inte är på ett gym jag skall börja? Det kanske är på simbadet?
Därför har jag nu fattat ett beslut. Jag börjar med att simma, går dit ett par gånger för att se hur det känns sedan kan jag köpa ett årskort om jag känner för det (1400 kr). Det får bli en liten mjukstart helt enkelt så kanske jag hoppar på det här med gym längre fram.
Igår var jag hemma hos en vän på en liten trevlig fest. Vi kollade på musikvideos. Vi kollade på Lady Gaga och jag inser att jag tänker ”sådär petit vill jag fan också vara!”
Jag inser att alla människor faktiskt inte kan vara smala som stickor. Det har med skelett, muskler och inälvor att göra. Men ändå.
Jag är jäkligt nöjd med mig själv, men när jag provat ett par byxor som är en storlek större än vad jag brukar köpa, för att jag vill ha något som sitter ”lite löst” och det ändå sitter åt som fan, då är det inte kul. Det är inte heller kul när man provar tröjor och man får inte ner den över tuttarna, eller när man skall dra på sig ett par byxor och det tar stopp vid knäna. Not funny!
För ca 1 år sedan började jag gå till en dietist med målet att jag skulle gå ner 20 kg. Jag gick nog ner typ… 7 eller nått. Har inte gått upp riktigt allt igen men en del. Det tog liksom stopp när 2 personer dog, jag gav upp.
Men nu är det många runt omkring som har börjat träna, och det är faktiskt lite peppande. Kan andra kan fan jag också!
Imorgon tänkte jag promenera in på Sats (som ligger nära jobbet och som delar lokaler med ett badhus) och kolla hur mycket det kostar att träna hos dom. Det kan vara bra, det kan också gå åt helvete… det vet man inte… men det lär ju inte hända nånting över huvud taget om man inte tar tag i problemet.
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jag gifte mig för första (och förhoppningsvis sista gången). Dessutom köpte jag och maken en lägenhet… aldrig köpt ett hem förut.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Jag hade nog inga… brukar inte bry mig om sådant.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Min kusin fick en dotter, räknas det?
4. Dog någon som stod dig nära?
Ja… 2 helt underbara människor.
5. Vilka länder besökte du?
Inga alls… det längsta jag reste under 2009 var till Borås!
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?
Husdjur kanske…
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?
28 februari, vår bröllopsdag
8. Vad var din största framgång 2009?
Ingen aning faktiskt.
9. Största misstaget?
Känner inte riktigt att jag ångrar något.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Jag blev sjuk direkt efter bröllopet… var väl dålig i nästan 2 veckor. Mer »
Jag och min man, som för övrigt är väldigt intelligent, promenerade hem från jobbet idag. Väldigt trevligt.
Vi snackade lite om jul och jag påminde honom om att han skall kolla om vi kan låna bilen på julafton så att vi kan komma hem till mina föräldrar på ett smidigt sätt.
Hans bror skall nämligen resa bort och hans mamma jobbar, så jag tänker ju såklart att bilen borde vara ledig, men fråga skall man ju alltid göra.
Anywho, vi började prata om vart hans bror skall åka och ishtar sa ”Västindien”. Men inte så som jag hade förväntat mig hur man säger Västindien, jag blev paff och kunde inte riktigt låta bli att både fnissa och rätta hans uttal.
Men jag blev fundersam, hur 17 säger man det egentligen?
Jag vet inte om ni minns mina enorma problem som jag hade med min PC… kanske inte bloggade så mycket om det. Well well, om ni har glömt skall jag påminna er.
2004/2005 köpte jag en stationär PC. Den funkade bra ganska länge. Sedan gick det åt helvete och jag fick lämna in den på reparationer 6 ggr under 1 år (efter att garantin gått ut såklart). Det byttes fläktar, moderkort och hårddiskar men den gick bara paj hela tiden.
En dag tröttnade jag och bestämde mig för att gå över till Mac. Hade då haft min MacBook i ca 2 år och var nöjd med den. Så den blev då min huvuddator i slutet av förra året.
Nu under hösten blev jag sugen på en ny dator och köpte då en ny iMac. Oh, me love it!
Men idag när jag startar den och den ljusa skärmen med äpplet uppenbarar sig… vad fan ser jag då om inte en innbränd bild, sådär som det kan bli på en plasma-TV om man lämnat den på för länge.
Uppe till vänster på skärmen så kunde jag se Äpplet, ordet ”Finder” samt Firefox verktygsfält (tillbaka knapp, frammåtknapp, reloadknapp, stoppknapp, husknapp, adressfält (där det till och med stod ”http://” väldigt tydligt) och sökfält till höger. Samt de tre färgade knapparna röd, gul och grön), det låg som en skugga på något vis… inpräntat.
Helvete tänkte jag, höll min tumme för att det var något tillfälligt. Startade om datorn men samma grej igen. Bytte min Twilight-bakgrund på datorn till en vit och ah, visst fan, en jävla inbränd bild på min 1 månad och 2 dagar gammla skärm som inte ens skall kunna få inbrända bilder såhär!
Grr säger jag bara! Ringde supporten, vi gjorde felsökningar för att utesluta att det var mjukvaran som strulade. Supportkillen (som pratade perfekt rikssvenska, verkligen ingen dialekt alls, lät snobbigt) kom fram till 2 saker:
Jag var den första någonsin som rapporterat detta fel på en iMac
Det var problem med hårdvaran
Så, jag kommer alltså få lämna in min älskling och vara utan den i flera dagar!
Ibland så finns det stunder då man inte har nånting att göra. Okej, nu ljuger jag. Det finns alltid saker att göra; städa, tvätta, diska osv. Men det är ju tråkigt… och när man har tråkigt vill man inte göra tråkiga saker, i alla fall inte jag
Jag plockar fram sminket istället
Min kollega påpekade för ett par dagar sedan att jag typ aldrig sminkar mig, men jag har allt vissa bilder då jag är sminkad.
Jag gillar när det syns att man är sminkad. Mycket färg skall det vara
Oh well… nu skall jag ta och tvätta bort kladdet och imorgon går jag till jobbet osminkad som vanligt.
Senaste kommentarerna