Respekten börjar försvinna

Som liten lärde jag mig att man skall respektera äldre och ta hänsyn till att de inte alltid är så pigga och allerta som vi unga är. På bussen skall man lämna sitt säte om det kommer en äldre, man skall vara trevlig, artig och bla bla bla.

Jag har inte alltid varit en lydig liten flicka men när det gäller mina mor- och farföräldrar så känner jag att det är människor jag respekterat… på riktigt. Nu när jag inte bor med mina föräldrar känner jag även inför dom att jag har väldigt mycket respekt.

Och kanske är det en självklarhet att man skall respektera folk som är äldre, klokare och visare än en själv. Men ibland börjar man fan undra.

Jag anser att man är värdig respekt när man respekterar andra… men det finns fan folk som inte är värda att respektera.

Idag när jag cyklade hem så cyklade jag på en gång- och cykelbana. Jag cyklar inte som en mes… jag trampar på hyffsat bra. Men när det blir lite trångt och jag får möte så är jag självklart vettig och saktar ner. Just idag stötte jag dock på lite problem och en rejäl olycka var inte långt borta.

På gång- och cykelbanan mötte jag ett äldre par. De höll varandra i handen. Mycket gulligt. Banan är ganska smal så jag saktar ner… man vet ju aldrig om de kommer snubbla eller om de är allmänt instabila. Men när jag är typ 10 cm framför dom… så börjar gubben skrika att jag inte får cykla där och han sträcker ut armarna så att jag inte skall komma förbi. Hade han varit lite lite bredare hade jag fått bege mig med cykeln ut i vägbanan och krocka med bussen som precis körde förbi.

Mindre jävla kul.

Nä… respekten börjar försvinna!

Vad gör jag nu egentligen?

Ishtar har nu varit i Japan i lite mer än en vecka. Det innebär samtidigt att jag alltså varit ensam hemma i lite mer än en vecka.

Så, vad pysslar jag egentligen med när han inte är här? Jo, jag tvättar!

Jag har tvättat nästan varje dag nu när han varit borta. Jag fattar inte varför jag inte gör det i vanliga fall också. Vi har ju alltid en massa tvätt. Det är kläder, underkläder, lakan, badlakan, handdukar, kökshanddukar. Dessa samlas i 5 olika tvättkorgar och så tvättar jag ca 2 ggr per vecka i vanliga fall.

Jag hatar att tvätta och diska. Det är ju så jävla tråkigt. Men… gör man det ofta så samlar det ju inte på sig och man slipper få ångesten.

Samma gäller städning; städar man ofta så blir det inte driver av prylar, damm och skräp som ligger överalt.

Jag är en grymt lat människa när det gäller att hålla rent. Rent logiskt borde jag då städa oftare så att jag aldrig behöver lägga flera timmar en helg för att städa, för städar man ofta så blir det ju inte så jävla skitigt. Men tänker man på det? Nä… man låter högarna bygga upp och sedan får man ångest och så går en hel helg bort på att städa.

Jag skall försöka ändra mitt beteende… städa/diska/tvätta ofta… så blir det ändå inte så jävla mycket.

Hur gör du? Samlar skiten på sig och sedan lägger du flera timmar på att städa allt? Eller städar du lite varje dag, så att det aldrig blir några enorma högar?

Vem har huvudrollen?

2005 gick jag på en folkhögskola i Göteborg. Det var en jävla kass skola och jag lärde mig egentligen ingenting. Men… det året jag spenderade där gav mig i alla fall en tankeställare.

En dag satte lärarna upp papper över en hel vägg. Vi och de skulle rita det viktigaste i våra liv, det som spelade roll, det livet cirklade kring.

Jag ritade ingenting. Dels för att jag är kass på det men också för att jag inte kunde komma fram till vad som var viktigast i mitt liv. Jag hade ingen aning om vad mitt liv cirklade kring… hade det någon mening över huvud taget?

En av lärarna ritade sig själv. Inte en liten fjuttig bild av sig själv utan en stor och vräkig när hon satt på en motorcykel.

När alla hade ritat klart skulle vi förklara vad vi ritat och varför. Folk hade ritat kameror, hästar, hjärtan, blommor… så kom vi fram till lärarens stora och vräkiga bild av sig själv. Och utan att skämmas säger hon ”mitt liv cirklar kring mig. Jag är det viktigaste i mitt liv. Jag älskar min mor som är döende, jag älskar min man och mina barn. Motorcykeln är jättekul. Men det är jag som har huvudrollen i mitt liv, ingen annan.”

Andra i klassen tyckte att hon var ego… självgod. Mig gav det en tankeställare.

Jag skulle vilja ha det tänket, att jag är den som är viktigast i mitt liv. Men jag tror inte jag kommit dit, och kommer nog aldrig göra.

Jag tar hand om disken, jag tar hand om soporna trots att detta är något av det äckligaste jag vet. Jag håller koll på tider, prylar… jag är den som har koll och vet.

Jag är för snäll för mitt eget bästa. Man kan i stort sett be mig om vad som helst och jag säger inte nej, jag säger inte emot. Men… de gånger jag gör det får jag höra att jag är ego och bortskämd.

Jag vill ha huvudrollen i mitt liv, men det känns inte som om det är OK.

När kommer våren egentligen?

Det är ljust när man går upp, det är ljust när man kommer hem. Solen skiner en del men överallt är det snö snö snö! När kommer den förbannade våren egentligen!?

Idag köptes i alla fall en ny liten möbel till balkongen för att förbereda lite. Det blev ett litet bord… så nån helg när det är vettig temperatur kan man ju ta och sitta där ute med en kopp te eller sådär

Viktiga år i mitt liv

2001

Året som jag skulle kunna spola tillbaka till när som helst! Det var då allt hände. Festerna, vännerna och Café Java. Men bäst under året var ishtar.

2002

Ett av de jobbigaste åren i mitt liv. Skolkade mycket från skolan, fick besked om att jag ev hade cancer och grejer. Mindre kul. Men detta var också året jag kysste ishtar för första gången. Underbart!

2004

Befann mig en kväll på en klubb och a special someone viskade ”jag älskar dig” i mitt öra.

2006

Jag flyttar ihop med ishtar och vi blir offeciellt ett par. Spenderade halva mitt sparande på IKEA och en xbox360

2008

Året började riktigt bra med en förlovning i februari. Fortsatte sedan med lite bröllopsplaner och flytt abstinens.

2009

Ett år fyllt av både sorg och kärlek. 1 bröllop och 2 begravningar redan i första kvartalet.

Sedan fortsatte det med flytt och mycket tid spenderades med familj och andra nära och kära.

Ja, detta är vad jag funderar över när jag ligger i en säng hemma hos föräldrarna och inte kan sova

Hello mr. B12

Ok, jag var jävligt aktiv med bloggandet ett tag för det är så jäkla smidigt att blogga från mobilen. Men tydligen var det en bug som helt automagiskt förminskade bilderna och länkade dom till den större versionen. Nu lägger den istället upp bilden i full-storlek. Vilket suger för det passar inte min layout riktigt.

Så, det är en anledning till blogginläggst-bristen. En annan är B12. En vitamin som kroppen behöver annars känner man sig trött, orkeslös, meningslös (ja, man kan bli lite depp). Jag har B12 brist och är ständigt trött. Idag fick jag tabletter. Hoppas att de hjälper, annars får jag gå över till att ta sprutor.

Men det ger sig. Men nu vet ni. Vi ses igen… om en vecka eller så när jag orkar blogga igen

Skall det aldrig ta slut!?

Fick gå hem från jobbet idag. Kände mig riktigt illamående och spyfärdig.

Än så länge har det inte hänt något, men jag mår illa och har ont som fan i magen. Kan jag ha ätit något knas kanske? Vet icke. Men kul är det i alla fall inte.

Har tagit det riktigt lugnt sedan jag kom hem och har funderat lite på det här med hobbys.

Visade ju upp min hysteriskt fina virkade Hello Kitty som jag fick i lördags så jag har klurat lite på om jag skulle börja virka figurer. Men, jag skulle nog tröttna fort på det.

Så nu har jag slirat in på att tillverka smycken/nyckelringar. Är det något man skall börja göra? Kommer väl sluta med att det ligger metallringar och pärlor över hela lägenheten!

Mmm… Cola

Sitter på Kellys och dricker pepsi max. Har käkat mat och om en stund skall jag och maken åka hem.

Here we go baby!

Igår var jag och simmade för första gången på flera år. Och jäklar vad gött det kändes! Helt fantastiskt! Dels trivs jag riktigt bra i vatten och samtidigt kändes det gött att faktiskt röra på sig.

Efter mitt ”träningspass” gick jag till ICAn som ligger precis vid badhuset. Hade varit där på lunchen och sett att de hade ett erbjudande på proteindrinkar.

Tror inte att jag egentligen behöver hinka i mig sånna där efter-träning-dricka men de hade ett erbjudande, 4 st för 50:- dessutom, om man köpte 4 st och dessutom skickade in en liten talong så kunde man få en stegräknare från Silva. Så jag hoppade på att få en helt enkelt.

Den med vaniljsmak smakar ju verkligen som mjukglass, me like!

Helgens planer har blivit inställda, så imorgon skall jag nog åka och simma igen