Äntligen ett kort!

Fick ett brev hem i måndags, jag hade en försändelse att plocka ut på postens företagscenter här i närheten. Gick dit idag med en kompis.

När vi kommer fram ser vi att de har öppet kl. 8-10, 15-18. Klockan var 13:40. Helvete… 1 timme och 20 minuter kvar innan de öppnar igen! Jag fattar inte riktigt vad de gör med de där 5 timmarna mitt på dan då de har stängt?

Well well, det var ju bara att fördriva tiden lite. Hade lätt hunnit hem, slappa och gå tillbaka igen på den tiden, men orka! Jag och kompisen gick in på ICA maxi istället. Jag hade ändå planerat att gå in där på hemvägen, behövde köpa en ny personvåg då våran nuvarande har dött i en av våra små översvämningar i badrummet

Lite innan 15 gick vi tillbaka till posten igen och jag fick äntligen hämta ut mitt brev som innehöll mitt körkort!

Känns riktigt bra att äntligen ha detta lilla rosa plastkort i plånboken!

Nu skall det betalas också

Fick hem ett brev idag där Transportstyrelsen gratulerade mig för mitt godkända förarprov.

Samtidigt kräver det mer pengar av mig! Men nu är det den sista summan som skall betalas innan körkortet är mitt. Och det är ingen enorm summa… de vill bara ha lite pengar för att faktiskt tillverka det lilla kortet med

I min egna lilla värld

Har de senaste dagarna varit helt i min egna lilla värld.

I måndags hade jag lunch-date med Ishtar innan jag stack hem till mina föräldrar igen. Hade körlektion på måndag eftermiddag. Gick hur bra som helst. Var rädd att jag skulle få svårt att köra pga träningsvärken i benen men det gick strålande. Min lärare anmärkte inte på något under körningen!

Sov sedan över hos mina föräldrar eftersom jag hade körlektion på tisdag kl. 08:20. Hade behövt åka hemmifrån senast 06:30 för att hinna till den tiden om jag sovit hemma. Då är det riktigt smidigt att kunna sova hos föräldrarna och inte behöva gå upp förrän 07:00

Så i tisdags körde pappa mig till körskolan och jag körde med min lärare Mikael i ca 40 minuter innan vi parkerade vid brandstationen i Kungälv. Där fick jag sedan sitta i ett ganska litet rum och vänta innan jag skulle ha min uppkörning! Hade inte berättat för någon… men majoriteten av familjen hade ju gissat sig till det ändå utan att säga något

När min inspektör kom så fick jag skriva på ett papper först innan vi gick ut till bilen. Jag fick en bil vars hela framruta var helt spräckt. Kändes väl sådär.

Först en kontroll av bilen; kolla alla lampor. Jag slog på alla reglage och gick fram för att titta. Hälften av lamporna var tända. Vad fan tänkte jag. Fipplade lite inne i bilen men fick inte igång lamporna, hade verkligen hjärnsläpp! Efter någon minut frågar inspektören om jag fått igång tändningen. Nä… den hade jag såklart glömt! Men när jag väl fick igång den så var det ju bara ut igen och titta och berätta vilka lampor som var tända.

Sedan skulle vi då ge oss iväg. De första 5 minutrarna i bilen… det kändes ju som om jag aldrig kört med växellåda tidigare! Var för hård på bromsen, var för snabb med att släppa kopplingen. Jävligt ojämn och hackig körning. Blev nervös att det skulle påverka resultatet men körde på. Fick backa runt hörn, start i backe, köra stadstrafik, landsväg, smal och krokig väg, halt väglag (isbana bokstavligen talat) och hitta lämplig plats att vända för att köra tillbaka. När han säger ”Så kör vi mot Kareby och tillbaka till brandstationen” så blir jag lättad, äntligen har jag kört färdigt.

När vi kommer upp till parkeringen så ber han mig backa in på parkeringsplatsen bredvid en vit skåpbil. Fan! Backa in på parkering är det som jag är mest osäker på, hur fan var det jag skulle göra nu för att komma rätt? Backa är jag förvisso ganska bra på, men att komma rätt in på en p-plats tycker jag är krångligt i de flesta lägen, speciellt när man inte ser några linjer!

Men… jag gjorde mitt bästa. Jag körde sakta fram, vinklade bilen och backade in. Jag hamnade långt från skåpbilen och bilen stod snett som fan. ”Nu är jag klar” sa jag, la ur växeln, drog handbromsen och stängde av bilen.

Inspektören antecknade lite (han hade tidigare sagt att det inte skulle göra mig nervös, det gör dom alltid oavsett resultat). Så kom då domen; ”Det gick väldigt hackigt i början men jag märkte att det gick bättre och bättre ju längre vi kom så jag säger bara att du skall öva mer på det. Jag godkänner din körning.”

YES! Jag klarade uppkörningen! Känns så jävla gött så det är ju helt jävla insane!

När jag la mig igår kväll så kände jag mig så jävla nervös. Låg och tänkte på när jag kommer få köra själv första gången… eller ah, köra över huvud taget själv eller när någon annan än pappa/körskoleläraren sitter i passagerarsätet. Känns pirrigt men jävligt bra!

Ett steg närmare!

Ishtar the kitchen killer

Jag och Ishtar har varit och handlat, nu står han i köket och fixar marinad inför morgondagens grillning. Han ser smått kul ut där han står i köket

Vi skall snart ge oss av till mina föräldrars sommarställe, som ligger vid en sjö mitt ute i ingenting. Och imorgon skall det firas firas firas!

Nånstans skall det klämmas in lite bil-körande också. Men då pappa redan varit på alkoholen får jag nog köra lite ensam på den privata vägen

Det gick ut ett rikslarm…

… om att jag befann mig på vägarna!

Nä, skämt å sido. Inget rikslarm, men det kanske borde gjort det?

Igår gav jag mig ut på vägarna för första gången ever. Jag och pappa tog Jeepen till en parkering mitt i ett industriområde. Där fick jag köra runt lite, utan att använda gasen (automatväxlad bil) för att lära mig hur jag skulle positionera mig på vägarna.

Efter några varv på parkeringen tyckte pappa att det var dags att ge sig ut på vägen, men i max 30 km/h. Sniglade fram på vägen och det kändes nervöst men så jävla roligt samtidigt! Är ju ganska lätt att köra en automatväxlad bil, inte så mycket annat att tänka på än gasa, bromsa och styra. Och kanske se sig för

Vi körde runt i ca 45 minuter i industriområdet. Sedan tyckte pappa att vi skulle åka till färgaffären… så vi brummade iväg. Just den biten innehåller en del filbyten så det blev lite lite panik ett par gånger, men det löste sig fint. Vi kom fram och jag parkerade… hamnade precis över strecket mellan 2 platser. ”Det duger” sa pappa

Sedan körde vi hem. Pappa kom på att han behövde köra till tippen med lite skit han hade på släpet. Om jag ville hänga med? Yes, tippen är lite kul. Att pappa tänkte att jag skulle köra hade jag väl inte riktigt räknat men, men så blev det.

Kändes lite nervigt att köra med släp första dagen jag satt bakom ratten, men det gick ganska bra. Lyckades till och med parkera ganska bra inne på tippen

När vi skulle hem blev det dock lite lite fel… ett litet fel som kunde gått riktigt jävla illa. I en kurva som kom jag av vägbanan lite, inte mycket utan bara lite. Men precis där var det också ett räcke så jag ville ju fort komma upp ordentligt på vägen igen. Min rörelse med ratten blev dock lite för grov och jag körde för mycket åt vänster. Kom inte över till den mötande trafiken men en krock var inte långt borta. Lyckades dock komma ut situationen utan att något hände. Men hjärtat satt i halsgropen och fick lite panik om jag skall vara ärlig.

Men å andra sidan lärde det mig något; nästa gång jag hamnar utanför vägbanan så vet jag att det inte är en stor rörelse med ratten som behövs för att man skall komma tillbaka

Se upp, här kommer jag!

Missade totalt att blogga igår trots att det hände stora grejer!

När jag kom hem låg det 2 kuvert i hallen från Transport Styrelsen. Blev jäkligt förvånad över att det var 2 brev.

Fick 1 brev för ca 1,5 veckor sedan med ett inbetalningskort, en hälsodeklaration och en synprövning. Eftersom det då var 2 månader sedan jag skickade in papprena blev jag förvirrad och ringde och frågade vad det gällde. Då hade jag inte betalat avgiften (som jag inte visste fanns) och de hade gjort fel vid scanningen av min ansökan.

Så när det var 2 kuvert i hallen var jag övertygad om att det var något mer jag missat… skulle jag behöva vänta ännu längre!?

Jag slet upp båda kuverten. I det ena låg det ett papper som nog snarare gällde min pappa än mig; ett bevis på att han får övningsköra med mig. I det andra låg det ett intyg om att jag får börja övningsköra

Ringde genast till mina föräldrar för att berätta den goda nyheten och min far, som skall köra med mig, blev helt exalterad och undrar när jag skulle komma dit och frågade min syster direkt om vi kunde låna hennes bil i helgen.

Så… i helgen börjar övningarna… se upp, här kommer jag!

Körkort uppdatering

Sitter nu på bussen. Är på väg till Kungälv där jag skall möta upp min far.

Jag har fixat alla nödvändiga papper och intyg inför att få börja övningsköra. Det som återstår är handledarutbildningen som man måste gå på nu för tiden. Och det är precis det vi skall göra!

Så fort vi fått intyget, skickat in alla papper och fått godkänt så inhandlar jag en ”Övningskör”-skylt och sätter mig bakom ratten på syrrans bil. Hon är ärligt talat riktigt nervös över att jag skall kvadda den

Körkort here I come!

Yes, skall börja köra brum brum för att kunna få ett körkort.

I torsdags tog jag första steget för att nå mitt mål; jag gick till en optiker och fick ett intyg på att min syn suger och jag måste därför ha brillor på mig när jag kör bil. Som tur är har jag redan ett par, så jag behöver inte köpa några nya. Att köra brum brum utan brillor skulle inte funka alls, jag kan ju inte ens se vad det står på de där enorma gröna/blå skyltarna som visar vart man är på väg och grejer, illa.

Anywho! Idag tog jag andra steget. Jag ringde till körskolan jag skall gå på och bokade in en tid för mig och min far för att gå den där handledarutbildningen som man måste gå nu innan man får börja övningsköra. Kommer nog bli asbra. 18:00 den 17 mars skall jag och pappa bänka oss i ”skolsalen”. Och vi skall fan vara bättre än alla andra som är där!

Mitt mål är att ha ett körkort i min hand sommaren 2011. Så, jag har alltså 2 mål till typ samma tidpunkt… körkort och beach 2011. Jag har ett tufft år framför mig. Men det blir nog kul!

Nu skall jag hoppa ner i sängen och imorgon är det jag och simhallen som gäller. Kommer vara där 06:50 och hänga på dörren!