En god natts sömn

Får nog säga att jag sovit riktigt bra inatt. La mig i sängen vid 00:30 och ammade Kitty. Jag var ganska trött och somnade direkt när hon hade ätit klart. Jag vaknade igen vid 3 på natten och flyttade över Kitty till hennes säng och sov sedan vidare. Vaknade igen när Kitty började böka runt i sin säng och gnälla lite. Blev sjukt förvånad när jag kollade på klockan, 07:58. Ungen hade sovit i ca 7 timmar! Ammade i sängen igen och vilade med Kitty bredvid mig fram till 09:30 då vi gick upp.

Känner mig sådär härligt utvilad

Har utan problem kunnat äta frukost och duscha. Idag blir nog en bra dag.

Det här med att sova

Ikväll har det gått riktigt bra att lägga Kitty. Hon somnar ju nästan alltid efter amning men brukar vakna till när man flyttar på henne. Oftast får man bära henne en stund för att hon skall komma till ro och kunna somna om och just vid 20-23 så kan det behövas flera läggningar innan hon faktiskt sover i sin säng. Men ikväll har det än så länge varit lugnt, knappt att hon vaknat när jag flyttat henne från tutten.

Det kan förvisso bero på att vi haft fullt upp idag. Först besök på MVC (jag är perfekt läkt och allt såg finfint ut, behöver träna bäckenbotten dock) sedan åkte vi och köpte en bärsjal. När vi kom hem fick hon mat och sedan tog vi en promenad till Maxi där det var full rulle.

Och vår helg blir inte lugnare. På lördag åker hela lilla familjen till Stockholm. Ishtar skall jobba i huvudstaden på måndag och undrade om jag och Kitty ville följa med denna gång. Why not tyckte jag

Får se hur det funkar för Kitty att sova på tåg och på hotell.

Och ni som bor i Stockholm. Vad hittar man på en vanlig måndag i stan?

Inte som andra mammor

Jag vill gärna tro att jag inte är som andra mammor. Jag är inte sådär nojig och orolig som alla andra verkar vara.

Nej nej, hon är inte för varm/kall. Klart att hon andas! De miljoner prickar hon har i ansiktet, på skallen, öronen och i nacken? Fullt normalt!

Ändå smyger jag fram till hennes säng i tid och otid för att titta, kontrollera. Jag känner henne i nacken flera gånger under promenaden. Tänk om hon fryser eller svettas! Och de där prickarna, borde de inte försvinna snart, inte bli fler?

Jag är för det mesta en lugn mamma. Men jo, jag nojar och oroar mig som alla andra. Varför ringde jag annars både till sjukvårdsupplysningen och till min egen mamma när Kitty ikväll gjorde kaskadspya 2 gånger på raken? För att jag var cool lugn? Nej. Jag är nog precis som andra mammor när det kommer till oron.

En bra dag

Måndag och Tisdag med Kitty var ganska jävliga. Hon var skrikig och hemsk hela tiden. Måndagen var värst för då hade jag inte sovit så mycket. Vid 11 skickade jag ett sms till Ishtar om att jag ville att han skulle komma hem. Tisdagen var mycket bättre men ändå jobbig. Men då var Ishtar uppe en del av natten och åkte sent till jobbet så jag fick hjälp på förmiddagen.

Misstänkte att Kitty får ont i magen när jag äter stark mat. Så igår åt jag inte stark mat och idag har Kitty varit underbar. Hennes vakenperioder har varit lugna, hon har sovit och ätit bra (inte en gång i timmen) och jag har känt mig pigg hela dan.

Visst är det jobbigt att ha barn men så som det var i måndags hade jag inte räknat med och förmodligen hade Kitty massa magont så det var nog ingen standard-dag.

Snart börjar verkligheten

Sedan 13 december när Kitty föddes har jag och Ishtar varit i lite av en bubbla. Vi har varit hemma och slappat, gosat med Kitty, varit vakna på nätterna för att mata och trösta osv mm etc.

Verkligheten har liksom tagit paus. Vi har träffat lite folk då och då, gjort en del vardagsgrejer såklart. Men vi har ändå främst varit hemma och Kitty har varit i fokus.

Men snart kommer verkligheten starta igen. Ishtar börjar jobba på måndag och då får jag och Kitty klara oss själva på vardagarna.

Att ta hand om Kitty är inget problem, det skall jag nog klara av. Samtidigt blir det ju jobbigare när jag under dagarna får göra allt själv. Men den största förändringen blir nog att vara ensam, inte ha någon hemma att snacka med, skratta med, beklaga sig för. Det kommer få vänta till kvällen.

Mitt behov att röra mig utanför lägenheten kommer nog ökas, för sitta här hemma och häcka vill jag nog inte. Samtidigt som man vill skydda Kitty från alla intryck och bakterier i världen.

2011 – en sammanfattning

Januari
Januari var en hyffsat händelserik månad. Jag tog körkort, jag slutade dricka alkohol och jag och Ishtar började försöka göra en bebis.

Februari
Tror inte det hände så mycket under februari. Jag köpte en rosa netbook och påbörjade projektet 30 bilder i bloggen.

Mars
Bloggade inte så mycket under mars. Hade många funderingar och tankar men inget jag ville skriva om öppet. Skrev istället ner saker i en anteckningsbok. Min passion för gamla kameror startade och jag kollade på Tradera ganska ofta för att hitta ”nya” grejer.

April
Vad fasen hände i april? Jag har ingen aning, har ju inte bloggat nått under hela den månaden! Men jag vet att jag den 3:e april gjorde ett grav-test som visade positivt. 4:e april gjorde jag ett digitalt grav-test för att se hur långt gången jag var.

Maj
Jag och Ishtar avslöjade för nära och kära att vi väntade barn. Och vi köpte en ny tvättmaskin Jag höll även i en webb-kurs på Högskolan för Fotografi (en del av Göteborgs Universitet).

Juni
Tog sommarlov. Hade inte lyckats få tag i ett sommarjobb så efter 3:e juni var jag ledig för resten av sommaren. Tog det väldans lugnt

Juli
Det började synas att jag var på tjocken och vikten började gå upp. Jag och Ishtar var på ultraljud och fick se vår lilla bebis. Bloggade även massor om smink.

Augusti
Jag och en av mina systrar åkte till Ullared och shoppade på GeKås. Jag handlade såklart mest till den kommande bebisen. Började även ”bygga bo” här hemma, fixa saker som jag kände behov av att ha klart innan bebisen skulle komma, denna månad blev det främst att hänga upp tavlor som stått vid en vägg i 1,5 år.

September
Mer bobyggande. Började även virka en filt till bebisen (fortfarande inte klar). Käkade även en del cupcakes.

Oktober
Jag var mest väldigt gravid. Hade ont i kroppen och var allmänt less på att bära omkring på en bebis. Firade även kanelbullens dag och köpte en iPhone 4S

November
I november pysslade jag mer inför att bebisen skulle komma. Började sy ett lapptäcke, som jag fortfarande inte är helt klar med och vi byggde ihop en massa möbler, bland annat spjälsängen! Vi möblerade om lite här hemma och jag var stor som ett hus!

December
Lämnade inte lägenheten så mycket under december, det var liksom för jobbigt. Hade väldans ont, var konstant kissnödig och väldigt trött. Men den absolut största händelsen var nog att Kitty föddes 13 december.

Det nya livet

Jag var gravid i 40 veckor. Tror inte att jag nånsin under de veckorna fattade att jag och Ishtar faktiskt skulle ha barn, att det låg en liten bebis inne i mig. Det gick liksom inte in.

När vattnet gick så fattade jag inte riktigt att det var dags, att bebisen ville ut.

Nu när lillan har varit här i 1 vecka och 2 dagar så förstår jag fortfarande inte att vi är föräldrar. Är hon verkligen vår dotter? Är det här början på vårt nya liv?

Allt känns bara jäkligt underligt. Det känns bra och vår dotter är helt underbar men det är fortfarande väldigt underligt och ganska overkligt.

Jag hade räknat med att mina boobs skulle svullnat upp till dubbla storleken och göra ont som satan. Det har dock inte hänt. Fick en liten ”klump” i ena tutten som nu börjat försvinna och bröstvårtorna blir såklart ömma av allt sugande. Men annars är det inga konstigheter med tuttarna.

Nått jag inte räknat med var de fysiska problemen som uppstått för mig såhär efteråt. Hur jobbigt allting är som handlar om underlivet. Men kanske framför allt hur lite folk verkar bry sig.

Har lite bekymmer med klippet i underlivet och har idag ringt till 5 olika ställen för att få råd/hjälp och de slussar mig bara vidare. Förlossningen säger att jag skall ringa MVC, MVC säger att jag skall ringa Antenatal, Antenatal sa att jag skulle ringa min vårdcentral. Tröttnade och ringde BB som sa att jag skulle ringa igen imorgon (ringde vid 21 på kvällen). Ringde sjukvårdsupplysningen som sa att jag måste kontakta MVC för att bli undersökt.

Som gravid får man hur mycket hjälp som helst. Lite ont i magen och man får tid direkt på rätt ställe. Men nu känner jag mig lämnad åt mitt öde.

Denna frustration i kombination med alla hormoner som rusar runt i kroppen gör att jag under kvällen grinat och grinat och grinat lite till.

I sånna lägen är det väldigt skönt att jag har en väldigt bra man. Ishtar är bäst på kramar, bäst på att stötta och trösta och erbjuda hjälp.

Kommer du ut snart?

Så gick man då in i vecka 38. Tycker bebisen kan komma ut snart!

Men vad har då hänt sedan sist. Inte så mycket. Igår tog det mig ca 30 minuter innan jag lyckades komma upp ur sängen. Jag sover ganska länge, gärna 13-14 timmar per natt. Fast, jag sover ju inte hela natten. Jag är uppe och springer på toa en del Sedan tar det förbaskat lång tid att somna när man har en liten i magen som icke ligger still!

Men jag ser fram emot att få träffa den lilla människan!

Är beräknad till 10 december och det är första barnet. Skall man följa statistiken så kommer jag ju gå över tiden, men hoppas inte!

När tror du bebisen vill komma ut?

Mr. and Mrs. Smith

Sista dan i vecka 36. Imorgon går vi in i vecka 37 och bebisen får komma när den vill!

Min mor hade efterlyst lite bilder där Ishtar och jag poserar tillsammans nu när jag är stor som ett hus. Och varför inte passa på att fixa det när vi skulle hem till syrran där man kunde få lite assistans! Ishtar tyckte att vi på en bild skulle posera som Mr. och Mrs. Smith och det är den bilden som blev bäst.

Yes, så seriösa är vi

Vill även passa på att säga grattis till syrrans son Chris som fyllde 1 år igår. Det firades idag med tårta och presenter.

Syrran och hennes kille överraskade oss andra rejält! På en av tårtorna som dukades fram stod det ”Vi har förlovat oss”. Grattis grattis till Angelica och Mattias!