Sicken underlig färd

Har precis landat hemma hos mina föräldrar. Jäklar vilken dag!

Började med några timmars stressigt jobb, skulle få klart det sista innan semestern!

Sedan iväg på utflykt till Orust där vi skulle ha möte om företaget samt bada, grilla och umgås.

Jag planerade att avsluta kvällen ganska tidigt. Behövde ta mig hem till mina föräldrar.

Färden innebar förutom ca 40 minuters bussfärd även en promenad på 3 km för att faktiskt kunna kliva på bussen.

Och jäklar vilken promenad! 500 meter på grusväg, inte så jävla farligt. Sedan in till höger på en väg som slutar med en återvändsgränd, vad fan? Men jaja, det var bara att följa googles anvisningar.

Gick fel ca 300 meter, så fick vända tillbaka den biten. Här var det tur att jag hade börjat promenaden i riktigt god tid. När återvändsgränden kom tyckte Google att jag skulle fortsätta på en väg som nog inte använts på 60 år och som nu mest var en stig rätt in i skogen. Oh well, bara att knalla på.

Mitt ute i skogen gick jag förbi något som såg ut som en soptipp av miniatyr-modell.

Fick hoppa över ett dike och plötsligt var jag på en 2 meter bred asfalterad väg. Fortfarande rätt enligt Google.

Knalla, knalla och knalla lite till. Mest uppförsbacke, mot slutet jävligt brant nerför. Sedan kom jag ut på den stora vägen och möttes så jävla fint av färgeläget där jag skulle hoppa på bussen och med 15 minuters marginal! Men jävlar vad svett och andfådd jag var!

På bussen, byta till en annan buss där chauffören försökte få med mig hem. Kom av bussen i kode där syrran hämtade mig och nu är jag då i Kareby.

Förutom den helvetiska promenaden så var det en helt ok färd som tog totalt ca 2 timmar

Bilkö

Sitter i en bil med några kollegor. Vi skall ut till Orust, snacka en del och umgås. Skall bli riktigt trevligt.

Just nu är det dock en del bilkö pga en olycka. Jaja, inget att göra åt.

Ute bland öarna

Tvingades upp redan vid 7 idag, helt jävla galet! På med kläderna, i med frukost och packa väskan.

Vid 8 gav vi oss iväg och nu befinner jag mig, med familj, på Vrångö. Helt underbart!

Tumult…

Det är mycket som händer just nu… det är så mycket jag vill lägga in i bloggen men jag känner att jag, för min egen och för andras skull skall vänta till i slutet på nästa vecka.

Åh, jag hatar att ha hemlisar!

Iofs är det bara jag som bestämt att detta är en hemlis, men ändå!

Njuter och leker

Sitter nere vid vattnet och njuter lite av det härliga vädret.

Efte jobbet gav mig ut på en cykeltur för att prova nya kameran. Än så länge ät jag riktigt nöjd med den. Får se hur bilderna blir när jag lägger in dom i datorn!

Men nu skall jag nog trampa hem igen

Återhämtning

Har spenderat helgen hemma hos mina föräldrar och i en rondell i Kungälv. Nu sitter jag och återhämtar mig i solen på en busshållplats och njuter av den svala brisen.

Gårdagen spenderades mestadels i en rondell tittandes på gamla snygga bilar som körde runt runt runt. Det bjöds på fika och nån gång vid 23 så grillade vi vid fästningen.

Nån gång under dagen försökte jag och syrran få lift med 2 killar i en Cadillac men de såg livrädda ut och skakade snabbt på huvudet. Vad har hänt med världen när 2 biffiga killar i en flådig bil är rädda för snälla tjejer som oss?

Lovar att lägga upp lite bilder direkt när jag kommer hem!

Vem har huvudrollen?

2005 gick jag på en folkhögskola i Göteborg. Det var en jävla kass skola och jag lärde mig egentligen ingenting. Men… det året jag spenderade där gav mig i alla fall en tankeställare.

En dag satte lärarna upp papper över en hel vägg. Vi och de skulle rita det viktigaste i våra liv, det som spelade roll, det livet cirklade kring.

Jag ritade ingenting. Dels för att jag är kass på det men också för att jag inte kunde komma fram till vad som var viktigast i mitt liv. Jag hade ingen aning om vad mitt liv cirklade kring… hade det någon mening över huvud taget?

En av lärarna ritade sig själv. Inte en liten fjuttig bild av sig själv utan en stor och vräkig när hon satt på en motorcykel.

När alla hade ritat klart skulle vi förklara vad vi ritat och varför. Folk hade ritat kameror, hästar, hjärtan, blommor… så kom vi fram till lärarens stora och vräkiga bild av sig själv. Och utan att skämmas säger hon ”mitt liv cirklar kring mig. Jag är det viktigaste i mitt liv. Jag älskar min mor som är döende, jag älskar min man och mina barn. Motorcykeln är jättekul. Men det är jag som har huvudrollen i mitt liv, ingen annan.”

Andra i klassen tyckte att hon var ego… självgod. Mig gav det en tankeställare.

Jag skulle vilja ha det tänket, att jag är den som är viktigast i mitt liv. Men jag tror inte jag kommit dit, och kommer nog aldrig göra.

Jag tar hand om disken, jag tar hand om soporna trots att detta är något av det äckligaste jag vet. Jag håller koll på tider, prylar… jag är den som har koll och vet.

Jag är för snäll för mitt eget bästa. Man kan i stort sett be mig om vad som helst och jag säger inte nej, jag säger inte emot. Men… de gånger jag gör det får jag höra att jag är ego och bortskämd.

Jag vill ha huvudrollen i mitt liv, men det känns inte som om det är OK.

Det går åt rätt håll

Har just kört igång maskin nr 2. Kommer nog få göra en 3:e maskin innan allt är helt undanplockat. Men redan nu ser det ju helt klart bättre ut!

Jag måste bli en bättre fru

Ishtar lagar maten varje dag och i gengäld sköter jag disken.

Mat får jag varje dag, så maken sköter sig med andra ord bra.

Jag sköter nog inte disken så bra dock för varje dag är det ett helt berg av disk i köket. Men, nu skall jag ta tag i det.

Bjuder på en före-bild