Ishtar fick det han ville i bröllopspresent; en tårta. Jag fick, som förra året, en storslagen present!
Har länge funderat på att köpa en köksmaskin men tyckt att de är lite dyra och så ofta bakar jag väl ändå inte? Men nu har jag alltså fått en. Det gör mig sugen på att baka både kakor, bullar och bröd 
Idag är det 2 år sedan jag och Ishtar gifte oss. Tiden går riktigt fort får jag säga, känns som om det var igår 
Ishtar är just nu och handlar och jag har precis blivit klar med tårtan jag gjort. Den blev inte så vacker men förhoppningsvis smakar den gott
Ishtar önskade sig tårta i bröllopspresent så jag hoppas att han blir glad!
Har de senaste dagarna varit helt i min egna lilla värld.
I måndags hade jag lunch-date med Ishtar innan jag stack hem till mina föräldrar igen. Hade körlektion på måndag eftermiddag. Gick hur bra som helst. Var rädd att jag skulle få svårt att köra pga träningsvärken i benen men det gick strålande. Min lärare anmärkte inte på något under körningen!
Sov sedan över hos mina föräldrar eftersom jag hade körlektion på tisdag kl. 08:20. Hade behövt åka hemmifrån senast 06:30 för att hinna till den tiden om jag sovit hemma. Då är det riktigt smidigt att kunna sova hos föräldrarna och inte behöva gå upp förrän 07:00 
Så i tisdags körde pappa mig till körskolan och jag körde med min lärare Mikael i ca 40 minuter innan vi parkerade vid brandstationen i Kungälv. Där fick jag sedan sitta i ett ganska litet rum och vänta innan jag skulle ha min uppkörning! Hade inte berättat för någon… men majoriteten av familjen hade ju gissat sig till det ändå utan att säga något
När min inspektör kom så fick jag skriva på ett papper först innan vi gick ut till bilen. Jag fick en bil vars hela framruta var helt spräckt. Kändes väl sådär.
Först en kontroll av bilen; kolla alla lampor. Jag slog på alla reglage och gick fram för att titta. Hälften av lamporna var tända. Vad fan tänkte jag. Fipplade lite inne i bilen men fick inte igång lamporna, hade verkligen hjärnsläpp! Efter någon minut frågar inspektören om jag fått igång tändningen. Nä… den hade jag såklart glömt! Men när jag väl fick igång den så var det ju bara ut igen och titta och berätta vilka lampor som var tända.
Sedan skulle vi då ge oss iväg. De första 5 minutrarna i bilen… det kändes ju som om jag aldrig kört med växellåda tidigare! Var för hård på bromsen, var för snabb med att släppa kopplingen. Jävligt ojämn och hackig körning. Blev nervös att det skulle påverka resultatet men körde på. Fick backa runt hörn, start i backe, köra stadstrafik, landsväg, smal och krokig väg, halt väglag (isbana bokstavligen talat) och hitta lämplig plats att vända för att köra tillbaka. När han säger ”Så kör vi mot Kareby och tillbaka till brandstationen” så blir jag lättad, äntligen har jag kört färdigt.
När vi kommer upp till parkeringen så ber han mig backa in på parkeringsplatsen bredvid en vit skåpbil. Fan! Backa in på parkering är det som jag är mest osäker på, hur fan var det jag skulle göra nu för att komma rätt? Backa är jag förvisso ganska bra på, men att komma rätt in på en p-plats tycker jag är krångligt i de flesta lägen, speciellt när man inte ser några linjer!
Men… jag gjorde mitt bästa. Jag körde sakta fram, vinklade bilen och backade in. Jag hamnade långt från skåpbilen och bilen stod snett som fan. ”Nu är jag klar” sa jag, la ur växeln, drog handbromsen och stängde av bilen.
Inspektören antecknade lite (han hade tidigare sagt att det inte skulle göra mig nervös, det gör dom alltid oavsett resultat). Så kom då domen; ”Det gick väldigt hackigt i början men jag märkte att det gick bättre och bättre ju längre vi kom så jag säger bara att du skall öva mer på det. Jag godkänner din körning.”
YES! Jag klarade uppkörningen! Känns så jävla gött så det är ju helt jävla insane!
När jag la mig igår kväll så kände jag mig så jävla nervös. Låg och tänkte på när jag kommer få köra själv första gången… eller ah, köra över huvud taget själv eller när någon annan än pappa/körskoleläraren sitter i passagerarsätet. Känns pirrigt men jävligt bra! 
Jag måste verkligen börja rensa plånboken oftare! Man vet aldrig vad man hittar.
Senaste kommentarerna