Klassåterträff

För ett par månader sedan fick jag ett samtal. Det var en hysteriskt glad människa som frågade mig om jag var Annica, om jag hade gått ut 9:an i Kungälv 2000. Och yes, det gjorde jag ju faktiskt. Hon blev överlycklig över att hon kommit rätt och utbrast ”vi skall annordna en klassåterträff för er, visst skall det bli kul!?”. Jag blev inte superglad. Förutom ett fåtal tjejer från klassen så har jag inte kontakt med någon, så just då hade det kunnat kvitta om vi hade en återträff eller ej.

Ett par dagar senare fick jag i alla fall en inbjudan per post. Jag bestämde mig för att inte gå. Dels kostade det en rejäl slant (okej, 425:- , men att lägga de pengarna på lite käk och träffa folk man inte känner längre tyckte jag inte var värt) och hade jag verkligen lust att träffa folket från högstadiet igen?

Jag gick på 2 skolor… 7:an på en skolan och 8-9:an på en annan. Och nu skulle dessa 2 skolor ha klassträff samtidigt. Folket på den första skolan var långt ifrån trevliga, det var därför jag bytte. Så jag ville helt enkelt inte gå.

Men jag ångrade mig i sista stund. 30 min innan anmälningstiden var slut loggade jag in, betalade, mailade om att jag ville ha vegetarisk mat och sedan var det klart. Visste sedan tidigare att min kusin skulle gå (som jag gick i samma klass med) så ensam skulle jag ju inte bli i alla fall.

Dagen började närma sig och 1 vecka innan fick jag ett mail om att de hade flyttat fram festen. Tydligen hade det kommit in önskemål om att alla 3 skolor ville träffas samtidigt… Själv tror jag att det enbart handlade om för få anmälda.

Men, så var jag då där igår. Jag, min kusin Niklasson och en annan klasskompis från 9:an, Berntsson, var där ett par minuter efter 19 (då det började). Det hade kommit 2 pers innan oss. Efter en snabb presentation visste jag vem den ena killen var. Vi satt och snackade, fick en fördrink och sedan började lokalen fyllas på.

Från 3 skolor (2000 så var det ca 450 9:or som gick ut) så var det 43 anmälda. 43! Rena skämtet kände jag. Från min skola var vi totalt 5 pers… jag och 3 till hade gått i samma klass.

Men när middagen var avklarad, när kaffet och kakan hade blivit uppäten så öppnade de upp klubben även för almänheten. Och då doppade det in en hel del folk från de olika skolorna.

Jag träffade en hel del från lågstadiet (bara killar, tjejer, var höll ni hus!?) och det kändes jävligt kul. Blev så notsalgisk!

Jag dansade, drack måttligt och snackade en massa skit. Var hemma igen vid 03:30

När man går i högstadiet så grupperar man sig… det finns de som är coola, de fula, de snygga, de töntiga osv osv osv. Och igår märktes det hyffsat tydligt att de som var poppis för 10 år sedan, de flesta av dom var det fortfarande.

Jag var en av de töntiga människorna och jag kände verkligen hur andra i lokalen satte den stämpeln på mig igår med.

Men… man har ju kommit en bit i livet på 10 år… så det var bara att skaka av sig, skaka lite mer rumpa, surpla lite mer Cola och ha kul. För det hade jag verkligen!

Scanna, scanna och scanna lite till

Nämnde i det förra inlägget att jag åtagit mig projektet att scanna familjens negativ. Det är icke en liten samling negativ kan jag meddela.

I skrivande stund har jag scannat in 475 bilder, och det är som en fis i vinden, en spottloska i havet. Jag har fått 2 stora plastbackat och 2 mindre lådor, ser ut som skolådor. Har inte ens kommit igenom hälften av en av de små skolådorna.

Misstänker att detta projekt kommer ta en helt evighet upphöjt i 2. Men, detta är ingen klagan, oh nej. Jag gillar jobbet.

Det är kul att se bilder på farmor och farfar. Farfar som jag kommer ihåg så jävla tydligt trots att han dog 1991. Farmor som dog förra året som då var skrynklig som ett russin. På bilderna från 70-talet är hon kanske inte slät, men inte alls så rynkig som när jag såg henne sist.

Mamma har precis kommit in i pappas liv. Det är 1976 och pappa har två små barn. Mamma har rött läppstift och enorma uggle-glasögon. Det festas och busas men är ändå flest bilder på mina äldsta syskon som vid den här tiden är 4 och 6 år gamla. Pappa har köpt ny systemkamera och det är ett helt annat skärpedjup i bilderna än från tidigare rullar.

Det är intressant att se. Även om jag inte var född då, nej, jag var inte ens påtänkt, så är det så jäkla kul att se, att ändå känna igen de personer som har blivit avbildade. Att det dessutom uppskattas något enormt av min familj, det värmer i själen. Det känns bra att göra något som är kul både för mig och för andra.

Även om det kommer ta en evighet

Viktiga år i mitt liv

2001

Året som jag skulle kunna spola tillbaka till när som helst! Det var då allt hände. Festerna, vännerna och Café Java. Men bäst under året var ishtar.

2002

Ett av de jobbigaste åren i mitt liv. Skolkade mycket från skolan, fick besked om att jag ev hade cancer och grejer. Mindre kul. Men detta var också året jag kysste ishtar för första gången. Underbart!

2004

Befann mig en kväll på en klubb och a special someone viskade ”jag älskar dig” i mitt öra.

2006

Jag flyttar ihop med ishtar och vi blir offeciellt ett par. Spenderade halva mitt sparande på IKEA och en xbox360

2008

Året började riktigt bra med en förlovning i februari. Fortsatte sedan med lite bröllopsplaner och flytt abstinens.

2009

Ett år fyllt av både sorg och kärlek. 1 bröllop och 2 begravningar redan i första kvartalet.

Sedan fortsatte det med flytt och mycket tid spenderades med familj och andra nära och kära.

Ja, detta är vad jag funderar över när jag ligger i en säng hemma hos föräldrarna och inte kan sova

Nostalgi

Var just inne i en butik där de säljer köksprylar och möbler från 50-70-talet. Det luktade gammalt. Doften påminde om farmors hus.

Sedan fick jag syn på en hög med bestick. Bestick som jag under min uppväxt ätit med. Okej, det var inte dom men de var av samma modell. Nostalgin var total!