Here we go baby!

Igår var jag och simmade för första gången på flera år. Och jäklar vad gött det kändes! Helt fantastiskt! Dels trivs jag riktigt bra i vatten och samtidigt kändes det gött att faktiskt röra på sig.

Efter mitt ”träningspass” gick jag till ICAn som ligger precis vid badhuset. Hade varit där på lunchen och sett att de hade ett erbjudande på proteindrinkar.

Tror inte att jag egentligen behöver hinka i mig sånna där efter-träning-dricka men de hade ett erbjudande, 4 st för 50:- dessutom, om man köpte 4 st och dessutom skickade in en liten talong så kunde man få en stegräknare från Silva. Så jag hoppade på att få en helt enkelt.

Den med vaniljsmak smakar ju verkligen som mjukglass, me like!

Helgens planer har blivit inställda, så imorgon skall jag nog åka och simma igen

Beach 2011, här kommer jag!

Yes, du läste rätt. 2011. Aldrig att jag kommer vara fit till beach 2010, så jag kör på ett mer realistiskt mål

Jag var på sats idag för jag funderade på om jag skulle börja träna där. Fick prata med en riktigt trevlig tjej som använder orden ”jag förstår” på tok för mycket! Men trevlig var hon. Jag fick mig en liten rundvandring och vi gick igenom schemat och till sist… den lilla prislistan.

Nu när jag sitter i vår varma lägenhet och har funderat lite på det här så har jag insett att sats är för dyrt. Jag har inte råd att träna där.

Största anledningen till att jag ville träna just där är att man får tillgång till simbadet som ligger i samma hus. Men det kanske inte är på ett gym jag skall börja? Det kanske är på simbadet?

Därför har jag nu fattat ett beslut. Jag börjar med att simma, går dit ett par gånger för att se hur det känns sedan kan jag köpa ett årskort om jag känner för det (1400 kr). Det får bli en liten mjukstart helt enkelt så kanske jag hoppar på det här med gym längre fram.

Vad tror ni? Låter det vettigt?

Har jag ”plötsligt” exploderat?

Igår var jag hemma hos en vän på en liten trevlig fest. Vi kollade på musikvideos. Vi kollade på Lady Gaga och jag inser att jag tänker ”sådär petit vill jag fan också vara!”

Jag inser att alla människor faktiskt inte kan vara smala som stickor. Det har med skelett, muskler och inälvor att göra. Men ändå.

Jag är jäkligt nöjd med mig själv, men när jag provat ett par byxor som är en storlek större än vad jag brukar köpa, för att jag vill ha något som sitter ”lite löst” och det ändå sitter åt som fan, då är det inte kul. Det är inte heller kul när man provar tröjor och man får inte ner den över tuttarna, eller när man skall dra på sig ett par byxor och det tar stopp vid knäna. Not funny!

För ca 1 år sedan började jag gå till en dietist med målet att jag skulle gå ner 20 kg. Jag gick nog ner typ… 7 eller nått. Har inte gått upp riktigt allt igen men en del. Det tog liksom stopp när 2 personer dog, jag gav upp.

Men nu är det många runt omkring som har börjat träna, och det är faktiskt lite peppande. Kan andra kan fan jag också!

Imorgon tänkte jag promenera in på Sats (som ligger nära jobbet och som delar lokaler med ett badhus) och kolla hur mycket det kostar att träna hos dom. Det kan vara bra, det kan också gå åt helvete… det vet man inte… men det lär ju inte hända nånting över huvud taget om man inte tar tag i problemet.

Vill du peppa mig lite?