Vem har huvudrollen?

2005 gick jag på en folkhögskola i Göteborg. Det var en jävla kass skola och jag lärde mig egentligen ingenting. Men… det året jag spenderade där gav mig i alla fall en tankeställare.

En dag satte lärarna upp papper över en hel vägg. Vi och de skulle rita det viktigaste i våra liv, det som spelade roll, det livet cirklade kring.

Jag ritade ingenting. Dels för att jag är kass på det men också för att jag inte kunde komma fram till vad som var viktigast i mitt liv. Jag hade ingen aning om vad mitt liv cirklade kring… hade det någon mening över huvud taget?

En av lärarna ritade sig själv. Inte en liten fjuttig bild av sig själv utan en stor och vräkig när hon satt på en motorcykel.

När alla hade ritat klart skulle vi förklara vad vi ritat och varför. Folk hade ritat kameror, hästar, hjärtan, blommor… så kom vi fram till lärarens stora och vräkiga bild av sig själv. Och utan att skämmas säger hon ”mitt liv cirklar kring mig. Jag är det viktigaste i mitt liv. Jag älskar min mor som är döende, jag älskar min man och mina barn. Motorcykeln är jättekul. Men det är jag som har huvudrollen i mitt liv, ingen annan.”

Andra i klassen tyckte att hon var ego… självgod. Mig gav det en tankeställare.

Jag skulle vilja ha det tänket, att jag är den som är viktigast i mitt liv. Men jag tror inte jag kommit dit, och kommer nog aldrig göra.

Jag tar hand om disken, jag tar hand om soporna trots att detta är något av det äckligaste jag vet. Jag håller koll på tider, prylar… jag är den som har koll och vet.

Jag är för snäll för mitt eget bästa. Man kan i stort sett be mig om vad som helst och jag säger inte nej, jag säger inte emot. Men… de gånger jag gör det får jag höra att jag är ego och bortskämd.

Jag vill ha huvudrollen i mitt liv, men det känns inte som om det är OK.